Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna!

Jamil Burhan, 24 år gammal, kom till Sverige i augusti 2002. Hans ansökan om asyl avslogs av migrationsverket och han ska nu avvisas till Eritrea. Burhan är av eritreansk ursprung men hans nationalitet och medborgarskap är oviss. Han är uppvuxen i Saudiarabien där hans familj bor, men han har inte rätt att resa in i Saudiarabien och kan således inte utvisas dit. Enligt utlänningsnämnden så har Jamil Burhan uppgett att han aldrig har varit i Eritrea, och att han därför "inte bör vara av intresse" för eritreanska myndigheter.

I Eritrea betraktas det som landsförräderi att söka asyl i ett annat land och Jamil Burhan riskerar att frihetsberövas utan rättegång eller åtal och att bli utsatt för tortyr. Juristen Madelaine Seidlitz som är ansvarig för flykting och migrationsfrågor på Amnesty säger att "Vi ser mycket allvarligt på att Sverige ignorerar denna klara risk".

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, råder stater att "avstå från alla tvångsavvisningar av avvisade asylsökanden till Eritrea och i stället bevilja dem kompletterande former av skydd". ("...refrain from all forced returns of rejected asylum-seekers to Eritrea and grant them complementary forms of protection instead".)

I går utfärdade Amnesty en blixtaktion. Skriv till migrationsminister Tobias Billström, och migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson. Yrka på att Jamil Burhan inte ska avvisas till Eritrea eftersom det skulle försätta honom i stor risk att utsättas för tortyr. Påminn dem om deras skyldigheter under Konventionen mot tortyr, och andra internationella fördrag, att inte utvisa någon till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Uppmana dem att visa ett kraftfullt offentligt engagemang att respektera UNCHR:s riktlinjer mot tvångsavvisningar av avvisade eritreanska asylsökanden, vilka grundas i de allvarliga och systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter i Eritrea.


Andra bloggar om: Eritrea, mänskliga rättigheter, tvångsavvisningar, Jamil Burhan, migrationsverket

Glimtar ur mitt liv IV - Igenkänd och kysst

Den 6 februari 1999 kysstes jag för första gången. Vilket fick mig att ifrågasätta mitt tidigare beslut att inte hångla med någon som bara var ett hångel, jag tror att jag hade mått ganska bra av att hångla runt lite. (Jag vet i och för sig inte hur mycket ett beslut det där beslutet var, kan hända var det snarare något jag intalade mig själv att jag hade beslutat för att slippa känna mig som en loser.)

I alla fall; efter att, på en fest i januari 1999, ha blivit igenkänd av en kille som jag hade träffat som hastigast sommaren 1998, skaffade jag fram hans telefonnummer, ringde upp honom (han visste inte vem jag var och var förkyld och lät väl måttligt intresserad när jag ringde, men ringde faktiskt upp några dagar senare), gick på dejt, på fest och var plötsligt någons flickvän.

Några månader senar tyckte jag väl fortfarande att mina ben och bröst var fula, men jag hade i alla fall fattat att mitt attraktionsvärde inte stod och föll med utseendet på några kroppsdelar.


Andra bloggar om: hångel, kyssar, tonår, dejt

Längtan

Jag längtar till Kambodja nästan lika mycket som jag längtar efter min syster. Men bara nästan.