På dagarna lär jag mig problemlösning på KTH, men jag undviker gärna overaller och annat studentikost och lägger mycket hellre tid och energi på att träna (Friskis&Svettis och boxning), promenera och hemmaräva med ett brödbak eller en film. Jag har en ständig längtan till Kambodja när jag inte är där och bloggade ett tag på kambodjabloggen.
DN har en mycket läsvärd artikel på Insidan i dag. (Tyvärr har den inte lagts upp på nätet.) Den handlar om fotoutställningen Han i hennes ögon och och bilden av mannen och mansrollen i allmänhet.
Tillägg 12 december: Nu finns artikeln Ett annat sätt att se mänpå nätet (och har nog gjort det ett tag antar jag). Läs!
Enligt Phnom Penh Post så vill premiärminister Hun Sen legalt skära av familjebanden med sin 20-åriga adoptivdotter Hun Malis (som adopterades när hon var några veckor gammal) eftersom hon har en flickvän. Detta lät han meddela i ett tal till avgångsstudenter på National Institute of Education. I samma tal uppmanade han nationen att inte diskriminera homosexuella.
Han uppgav att anledningen till att han vill ta avstånd från sin dotter och sitt föräldraskap är att han vill undvika att hon ska komma med ekonomiska krav i framtiden, samt säkerhetsskäl. Phnom Penh Post uppger att han i sitt tal sa: "Ibland tog hon hem sin flickvän över natten. Om hon tar hem en handgranat eller gift så skulle vi kunna vara döda".
Hun Sen har även fem biologiska barn. Tre söner: Hun Manet, Hun Manit och Hun Mani, och två döttrar: Hun Mana och Hun Maly.
Kambodjas premiärminister verkar inte vara lika duktig på att skriva övertygande tal (om nu talet skulle gå ut på att minska diskrimineringen av homosexuella) som när det gäller att komma på namn på bokstaven m. I gengäld verkar han dock ha en mycket livlig fantasi då han ser en tydlig logik i att steget efter att ta hem en flickvän är att ta hem en handgranat.
Jag hoppas verkligen att alla som läste det här inlägget skickade iväg ett brev till Burmas utrikesminister och en blixtaktion till Indien. Med tanke på att ingen mailade mig och bad om ett färdigskrivet brev så borde det väl vara många som skrev ihop egna blixtaktioner...
Jag vet att det kan verka lönlöst, men det har vid många tillfällen hänt att fångar har släppts, fått en bättre behandling, fått ett dödsstraff omvandlat till ett fängelsestraff eller vad det nu gäller, sedan Amnesty International utlyst en blixtaktion kring fallet. Ett brev kan påverka mer än man tror. Här finns ett brev man kan skriva under (på nätet alltså, inget man behöver betala porto för och lägga på lådan själv...), brevet är en vädjan till Irans president att inte avrätta Makwan Moloudzadeh, vars brott är homosexualitet.
Franska Amnesty International har gjort en film som illustrerar att underskrifter hjälper:
Schenströmaffären stör mig mycket. Inte för att hon varit full och sagt dumma saker, utan för att jag har bitande känsla att om Schenström varit man och Philblad kvinna hade drevet aldrig gått så hårt fram. Extra tråkigt blir det när alla ”feminister” som ska stå på barrikaderna och försvara, lyser med sin frånvaro. Vad är ni någonstans, era jävla fittor? Stå upp för syster!
Varför den här goa gubben får ta upp ett helt uppslag av Sportexpressen är för mig en gåta. Är det någon som orkar läsa det? Hey Baberiba-gänget har gjort en rolig sketch med Dill.
Och apropå fotbollen: Ja, jag hade gärna sett ett annat guldlag i allsvenskan, men absolut inte laget som mina innerstadsklasskompisar hejar på så jag är inte helt missnöjd. (Jag skulle dock gärna se både Pa Dembo Touray och Siggi Jónsson som vinnare med något roligare lag...) Roligt att Kalmar kom på andra plats!
