Under fyraprocentsspärren är nämligen varje röst mycket mer värd än över spärren. Vad hade det spelat för roll om vi hade fått 4,2 procent i stället för 4,1 procent? Ingen alls. Den feministiska skrällen hade ändå varit en världsnyhet, och i riksdagen hade en ny regering fått en betryggande majoritet tack var det nya stödpartiet.
Men under spärren är varje decimal på procentskalan oändligt värdefull. Får vi över tre procent så får de etablerade partierna feministisk skrämselhicka, och media ger Feministiskt initiativ en nyckelroll ju närmare valet 2014 vi kommer. Vid 2,5 procent går spärren för partistöd för de kommande åtta åren, något som dramatiskt skulle förbättra våra förutsättningar – efter fem år utan anställda och med valmaterialet instuvat i medlemmars källare och förråd. Om vi får mer än 1 procent av rösterna får vi årets och det kommande valets valsedlar tryckta och distribuerade av myndigheterna, så att vi kan satsa våra få pengar och ideella krafter på opinionsbildning i stället för valsedelstransporter.
Viktigast av allt är valresultatets betydelse för vår tyngd i debatten de kommande fyra åren. En rejäl valframgång jämfört med förra valets 0,7 procent visar att vi är på rätt väg och att media och andra partier gör rätt i att lyssna på vår kritik. Omvänt stärker ett lågt valresultat de röster som på mediernas redaktionsmöten ifrågasätter varför Gudrun Schyman och hennes partivänner alls ska få komma till tals.
Arbetet för ett kraftfullt genombrott för de feministiska insikterna är långsiktigt. Miljöpartiet kom in i riksdagen först vid sitt tredje försök, i valet 1988. På samma sätt kan valet 2014 komma att bli Feministiskt initiativs genombrottsår.
Och det är rösterna i årets val som lägger grunden till den framgången. Det är nu vi bygger den partiorganisation som krävs för att vi i nästa valrörelse ska nå väljare på alla orter i landet med våra argument. Det är nu vi bygger vidare på det förtroendekapital i debatten som vi samlat ihop, sedan 00-talets backlash mot feminismen klingat ut. Det är nu vi lägger grunden för att Gudrun Schyman ska få rätt i sin tro på jämställdhet i Sverige under hennes livstid.
När vi går till vallokalen i morgon ligger det mer i vågskålen än någonsin för landets feminister.
Dessutom skriver han:
I en Sifoundersökning för några veckor sedan svarade hela 46 procent av väljarna att de tycker att det skulle vara bra om Feministiskt initiativ kommer in i riksdagen. Och det har märkts när vi har kampanjat på gator och torg!
Den i särklass vanligaste väljarkommentaren har nämligen varit: ”Jag gillar er verkligen och ni behövs, men jag vågar inte rösta på er.” Vi har svarat att det får vara nog nu med den historiska traditionen att alltid sätta kvinnors rättigheter på väntelistan till förmån för andra värden. Och att om alla som stöder oss också röstar på oss så kommer vi in.
I morgon kommer jag att följa både hjärta och hjärna och rösta på det parti som jobbar för de frågor jag tycker är viktigast.
Läs även andra bloggares åsikter om FI, Feministiskt initiativ, feminism, politik, valet 2010
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar