Jag vill klargöra vissa saker kring händelsen på bussen. Mannens beteende var inte ett på något sätt märkligt eller ovanligt beteende. Att män på diverse olika sätt kommenterar att jag borde se gladare ut har hänt alldeles för många gånger, en gång fick jag till och med kommentaren "Du skulle vara mycket sötare om du log!".
Och apropå den "goda viljan" (läs kommentarer till inlägg "Le – Sådär ja, mycket bättre"); Jag tror att det finns en massa män vars handlingar av "god vilja" inte faller ut särskilt väl på grund av den kvinnosyn de mer eller mindre undermedvetet har. Har man en föreställning att unga kvinnor ska se fräscha och glada ut, så tycker man ju att något är fel när de inte gör det, och då kommenterar man att de borde le av god vilja… Om ni förstår hur jag menar… (Jag tror att det var det här Sandrine menade också…men min förklaring här var kanske lika rörig som hennes…)
Det finns en massa män som aldrig skulle slå sina fruar, som respekterar kvinnor, men som ändå behandlar kvinnor nedvärderande utan att tänka efter.
Läs gärna Lisa Förare Winbladhs inlägg om förminskning där hon berättar om när hon höll ett föredrag på ett seminarium och moderatorn envisades med att kalla henne "…"lilla gumman", "härlig tjej" och mös över hur himla fint det var med ett kvinnligt perspektiv". Hon avslutar inlägget med:
Syftet med den här postningen var att visa
på ett konkret exempel på hur även i grund
och botten rätt hyvens karlar förminskar
kvinnor de egentligen respekterar. Vi får
nämligen ofta höra att vi bara inbillar oss
att vi behandlas annorlunda.
Men som sagt läs det gärna, det är inte långt, och det finns bra kommentarer till inlägget.
Men visst, kanske ska jag inte döma mannen på bussen så hårt om han är ett offer för sin undermedvetna förtryckande kvinnosyn… Nästa gång jag är med om något liknande så ska jag inte komma med alla arga kommentarer jag påstod att jag skulle komma med i mitt inlägg 11 oktober. Jag ska fråga: "Ursäkta, vad menar du med det?", och i stället få igång en konstruktiv diskussion som förhoppningsvis gör att han inser det förminskande i vad han just sagt, och så har jag kanske sått ett frö av feministisk medvetenhet i honom…
Andra bloggar om: feminism
Konsertvecka!
12 år sedan
8 kommentarer:
Jo, fast jag tycker nog att han ska dömas hårt, sen kan man ta den konstruktiva diskussionen. Problemet är väl just att man förväntas vara snäll och så ofta är det och just därför sväljer en massa skit.
Jag vet inte, i det långa loppet kanske det är bättre att vara trevlig och ta en diskussion och vara tillmötesgående, men jag tycker inte att det ska förväntas av en, man har rätt att säga ifrån på skarpen också! (Fast det ska tilläggas att jag ofta mesar ur när det väl kommer till kritan, och så tänker jag "nästa gång, DÅ...")
Kram!
Jag är inte på nåt sätt omedveten om att män förminskar och nervärderar kvinnor, och att (nästan lika ofta?) kvinnor förminskar sig själva i förhållande till män (min arbetsplats är väldigt kvinnodominerad, medelåldern någonstans över 45 och de flesta högre chefer är män).
Men jag tror att om man har fattat ungefär hur det ligger till, och ser till att hålla ögonen öppna för oegentligheter, så händer det också rätt ofta att man övertolkar, tolkar allting efter en kanske ibland förbittrad verklighetsuppfattning.
En riktigt rättrogen och någorlunda nyfrälst pingstvän kanske ser djävulen och demoner i var och varannan hedning...
Men samtidigt kan ni säkert ha helt rätt om den där gubben. Det kanske bara är att jag har så svårt att fatta att någon skulle vilja sitta och korrigera människors ansiktsuttryck, för att de ska passa dennes bild utav hur de bör vara. Jag tror (hoppas) inte att jag känner någon sådan person, och därför känns det så osannolikt att de skulle sitta där på bussen... och istället sannolikare att där sitter en gubbe som är trött på att prata med andra gubbor och gummor (eller medelålders), är aningens gubbsjuk och istället letar efter en anledning att få byta några ord med (helst) en yngre kvinna. Enligt nåt gammaldags synsätt kanske han var riktigt charmant och trevlig när han fick dig att ofrivilligt le....
Men ok, om du är säker på att det inte var så, så ska jag ge mig...
"Det kanske bara är att jag har så svårt att fatta att någon skulle vilja sitta och korrigera människors ansiktsuttryck, för att de ska passa dennes bild utav hur de bör vara."
Mmm, men grejen är att jag tror inte att ens han själv tänker det så uttryckligt. Han kanske själv rentav tyckte att han var trevlig och gjorde en god gärning. Problemet är ju att innebörden blir en helt annan. Det är samma sak som i många länder (i Latinamerika, t.ex.) där du knappt kan gå ett kvarter utan att män visslar och ropar kommentarer efter dig. "Komplimanger", kallar de det... Men det är inte det att jag inte tycker om uppskattning, det kan vara roligt, men bara när den känns ärligt menad och inte får en att känna sig utbytbar snarare än uppskattad.
Dessutom, när det gäller sådana här saker bör tolkningsföreträdet alltid ligga hos den som anser sig ha blivit utsatt. Det spelar alltså mindre roll vad mannen i fråga egentligen hade för avsikter, om Johanna (i det här fallet, men egentligen menar jag mer generellt) anser sig ha blivit kränkt så har han kränkt henne.
Hmm, det där sista känner jag igen, men tror inte att jag skriver under på, i alla fall inte så där rakt av. Svårt, för ofta är det nog sant. Om en "sex-trackasserare" försvarar sig med att "jag klämde ju henne i häcken lite bara på skämt, så kan vi göra här på jobbet" så är det så klart hennes upplevelse av att det fan inte alls var kul som räknas.
Men om nån säger "snygg tröja!" och menar det, men jag är bitter och paranoid och tar det som en sarkasm, har jag då rätt att skälla ut personen? Eller är det inte just sånt som brukar kallas för missförstånd och leder till en jäkla massa konflikter här i världen? Är det inte då det behövs stötdämpning, a.k.a. tolerans, perspektiv etc?
Men jag säger inte att man ska ta skit... Bara att man kanske ska göra bedömningar längs en gråskala istället för att vara för principfast...
Jag tror att det är många som kan korrigera någon annans ansiktsuttryck (eller något annat konstigt) för att det ska passa in i deras bild av hur de tycker att den andra borde se ut. Men självklart inte medvetet! Jag tror verkligen inte att han satt och tänkte utryckligen "Jag tycker att tjejer ska vara söta och le och det gör inte hon därför måste jag ändra på henne", absolut inte!
Problemet ligger i att han utan att reflektera tycker att det är helt självklart ok att anse att tjejer omkring honom borde le.
Men på den sista punkten håller jag nog med David H. Det finns många som känner sig kränkta av att se ett homosexuellt par kyssa varandra, jag tycker inte att de har rätt att skälla ut de kyssande. Det finns folk som anser sig bli kränkta av att se främmande kvinnor utan slöja, eller kvinnor i kort kjol och uringning, män i kjol etc etc.
Vad det gäller att övertolka eller ej så har vi ett stort problem tycker jag. Att vara paranoid och övertolka saker är väl inget som någon vill göra. Men könsmaktsstrukturerna är så djupt rotade i vårt samhälle att det också kan vara mycket svårt att se saker som är en del i att få kvinnor att nedvärdera sig själva. Därför finns det också en poäng i att uppmärksamma till synes små företeelser. Jag vill inte vara paranoid, men heller inte blind. Det blir en balansgång. Själv brukar jag försöka ha som tumregel att inte bara gå på känslan, för den reagerar snabbt och inte alltid så smart. Jag brukar tänka igenom situationer och gärna bolla med andra. Problemet med det blir ju att det är svårt att hinna agera när situationen uppstår.
Men då kan man göra det nästa gång det händer något liknande. Jag tror att det bästa är att vara vänlig ("ursäkta vad menar du?"), men jävligt bestämd så att han fattar han jag menar allvar.
Tack!
Ska jag vara ärlig så har jag faktiskt råkat ut för exakt samma sak, fast de t då var en främmande kvinna som med en menande gest tyckte att jag skulle gaska upp mig när jag såg låg ut. Jag blev också förbannad eftersom jag ansåg att det är min fulla rätt att se hur låg ut jag vill, särskilt när jag är det. Om hon på allvar ville uppmuntra mig kunde hon mögligtvis frågat "hur är det?" (vilket jag visserligen inte heller gillat), eftersom jag personligen inte mådde ett dugg bättre av att jag helt plötsligt satt med ett dumflin framkallat på kommando.
Så långt håller jag alltså med.
Problemet blir när man blandar in allmänmanligt förtryck i en sådan gest. Jag tror mer att vissa människor tycker att man ska se glad ut när man är bland folk och inte visa sin ledsenhet utåt (nu var du visserligen inte ledsen utan mer samanbiten om jag förstått saken rätt). Sedan tror jag att du har rätt i att det allmänt anses att tjejer ska vara mer glada än killar.
Lite babblande, men min poäng är: jag tror att det lika gärna kunnat vara en tant som en gubbe och att ditt kön spelade en betydligt mindre roll i det som utspelades än vad du tror.
Men det är ju alltså vad jag tror...
Jo kanske du har rätt... Men då kvarstår husomhelst:
1) Bilden att unga kvinnor ska vara söta och fräscha är skitjobbig.
2) Jag hatar det patriarkala systemet och de könsroller det skapat.
3) Det är jävligt störigt med människor som inte kan lämna sina medmänniskor i fred och låta dem se ut som de vill när de åker buss/handlar mat/går på stan...
Skicka en kommentar