Bitterfittan

Jag vill rekommendera Maria Svelands debutroman Bitterfittan innan jag ens har börjat läsa den. I Svenska Dagbladet publicerades i söndags en intervju med Sveland med skön ilska över männens makt, läs!

Jag tror förövrigt också väldigt mycket på individualiserad föräldraförsäkring och förstår inte riktigt argumenten mot det...

VÅR!

Jag sover med fönstret på glänt och vaknar till fågelsång.

Jag äter frukost i köket med morgonsol.

Jag tar tunnelbanan till skolan och ser ut över den solglittrande Årstaviken.

Utanför Tekniska Högskolan har träden ludna knoppar.

Våffeldagen

Solen skiner och jag har just fyllt en jättebunke med våffelsmet. Om ett par timmar ska jag börja grädda. Är det någon som är sugen på våfflor och TP-spel så kom förbi!

(Vet du inte vad jag bor så skriv en kommentar om en vägbeskrivning :) )

Orrenius!

Min favoritreporter som jag hypat tidigare har skrivit två av de reportage som blivit utvalda till "Goda Nyheter 2006". 350 texter var nominerade och 34 stycken blev till sist utvalda. 34 texter, varav vilka Johan Orrenius alltså har skrivit två! Det här han mycket väl förtjänt av, grattis Johan!

Det ena reportaget som blev utvalt är Sergej Bubka - den oslagbare, som jag har länkat till tidigare. Det andra, Den dopade svensken handlar om Nicklas Andersson. Mycket läsvärt även för de som har ett totalt ointresse av stavhopp och cykling (personligen är jag inte särskilt intresserad av någon annan sport än fotboll...).

I senaste numret av Journalisten är Orrenius veckans journalistprofil. Intervjun, under rubriken De små detaljernas man, av Andreas Liljander, inleds med ett citat ur min blogg. Överraskande minsann... :-)

Andra bloggar om: goda nyheter 2006, Orrenius

Syrrans bloggutmaning om politiska metoder

För mycket länge sedan så blev jag utmanad av Vida Latina. Mina svar kom inte senare i veckan utan nästan fyra månader senare, alltså nu:

Inomparlamentariskt vs utomparlamentariskt arbete?
Jag tror verkligen inte på anarki, men är samtidigt för en decentraliserad demokrati, och tror att utomparlamentariskt arbete är viktigt. Jag tänker inte välja alltså…

Form vs innehåll?
Oj vilken svår fråga. Form utan innehåll är ju inget, men innehåll helt utan form kommer man ju aldrig att upptäcka.

Generellt så gillar jag snygga förpackningar.

(Fast nu glömde jag faktiskt att utmaningen handlar om just politiska metoder…Form eller innehåll vad gäller politik alltså… Hmm…jag känner att mina kunskaper i samhällskunskap brister och jag måste be att få passa…)

Civil olydnad vs laglydighet?
Om jag måste välja så blir det laglydighet. Om man tycker att lagarna är fel så borde man försöka att ändra på dem snarare än att leva civilt olydigt… Samtidigt så finns det förstås fall där jag anser att civil olydnad medan man försöker att ändra lagen är att föredra framför laglydighet. De som gömmer illegala flyktingar har till exempel mitt fulla stöd. Likaså de läkare som utför aborter i länder som inte har fri abort. Inte en helt lätt fråga alltså…

Icke-våld vs politiskt våld?
Icke-våld. Så långt det går. Men jag tror att självförsvar kan kräva våld och att politiskt våld ibland måste ses som självförsvar.

Vass politisk sekt vs urvattnad massrörelse?
Jag misstänker att man kan tolka dessa begrepp väldigt olika, men som jag tolkar det blir valet helt klart urvattnad massrörelse. Den kanske inte ger så mycket effekt, men en ”vass politisk sekt” låter i mina öron som något farligt som många människor kan fara illa av, typ en terroristorganisation. (Min tolkning av ”sekt” är att den hellre förstör och dödar än kompromissar, och att det inte finns någon vilja till diskussion eller öppenhet för åsikter som avviker mot sektens bestämda ”konsensus”.)

Separatistisk organisering eller inte?
Jag tror att förtryckta grupper gynnas av att få stöd inom gruppen och att separatistiska organisationer kan fylla ett syfte. Jag tror dock att det finns en större risk att organisationen utvecklas till en sekt när den är separatistisk så det är inte problemfritt…

Men jag säger ändå ja, och hänvisar till Vida Latinas fina svar på frågan.

Är din blogg en politiskt metod?
Det är inte bloggens huvudsakliga syfte, men ibland är den väl det.


Andra bloggar om: politiska metoder, syrrans bloggutmaning

Vad män vill ha...

...eller i alla fall vissa män...

Jag hittade ett gammalt blogginlägg av phonephucker om vad telefonsextorskarna vill ha hos en tjej. Sorglig läsning egentligen, men jag kan ändå inte hjälpa att jag skrattar lite...

Och vinnaren är...

...ägglossning!

Såklart egentligen. Vid närmare eftertanke så var det enda egentliga problemet med de minimala mellanblödningarna att jag var lite orolig för att det berodde på något allvarligt. När jag nu vet att de inte gör det så stör de inte så mycket. Och den där magonten som inte ens dyker upp varje månad försvinner helt av en värktablett, det största problemet med den var egentligen också att jag inte visste vad den berodde på. Och visst, man får jättelite mens av p-piller, men jag har inte så många dagars mens ändå.

Men så fort p-piller för män finns att få tag på så vill jag fan bli avbytt, jag är inte helt vän med något preventivmedel...

Andra bloggar om: ägglossning

Mycket lite mens, inga mellanblödningar och ingen smärta vs ägglossning

Jag var hos gynekologen i måndags eftersom jag har haft problem med mellanblödningar och ont i magen efter mensen. När han fick reda på att jag hade spiral tittade han på mig med en min som att han tänkte "men vad tror hon, att hon ska kunna ha spiral utan problem....varför i hela fridens namn äter hon inte p-piller?" (Han var såpass gammal så att han mycket väl skulle kunna ha uttryckt sig med "i hela fridens namn".) Sen kom han med en lång utläggning om hur bra p-piller skyddar mot klamydiabakterier och annat och hur mycket värre en infektion kan bli om man har spiral, och såg ut som att han tänkte på alla förskräckligt klamydiatrasiga underliv han sett hos kvinnor med spiral. Efter en undersökning där han konstaterade att allt såg bra ut precis som han hade trott, så sa han att jag fick fundera över om jag ville byta tillbaka till p-piller och återkomma i så fall.

Så nu måste jag bestämma mig för om jag vill ha mellanblödningar och ägglossning eller inget av det. Det är inget lätt val...jag tycker väldigt mycket om mina ägglossningar... Å andra sidan skulle det väl kanske vara bra för mina studier om de försvann, de dagar i månaden när min fantasi roar sig extra mycket med att tänka ut fina distraktioner som leder bort koncentrationen från föreläsaren eller mattetalen...


Andra bloggar om: ägglossning

Madame Yevonde - The Machine Worker in Summer, 1937

Via Therese blogg hittade jag en sida med den brittiska fotografen Madame Yevondes bilder. Titta!


Andra bloggar om: Madame Yevonde

Alphonse Mucha

I går var det första riktiga vårdagen i Stockholm (under förmiddagen i alla fall). Jag, David och Sandrine promenerade till Dansmuseet och såg en utställning med Alphonse Mucha. Nu sitter jag och håller mig från att trycka "add to cart" och köpa affischen på Sarah Bernhardt som La Samaritaine för 1650 kr (51 x 152 cm).

Andra bloggar om: Art Nouveau

Nykter men vaken lördagnatt

Det var helt otroligt geggigt på tunnelbanan hem nyss. Spyor och annat kladd och män med tunga blickar som lutade sig mot mig och såg ut som att de skulle vända magen ut och in över mig vilken sekund som helst Jag antar att det alltid är så här lördagnätter, men att jag inte brukar tänka så mycket på det, eftersom jag i vanliga fall inte är helt nykter om jag tar tunnelbanan mitt i natten. Nu hade jag bara suttit hemma hos min syster och pratat, och tänkte vare sig på veckodag eller timma, så jag var inte riktigt beredd på tågets höga äckelfaktor.

Inte för att det var så mycket mer med det. Jag klev över spyorna och flyttade mig ur skottlinjen för de dragna männens eventuella uppkastning de få stationer jag hade hem. Och nu är jag hemma och ska sova i stället för att skriva blogginlägg.

En till kurs avklarad

Och jag är godkänd på fysiktentan jag skrev i går morse, yey!

(Alltså...det kanske låter som att jag tycker att det är pest att plugga... Det är egentligen jätteroligt, och jag trivs verkligen, men det blev lite mycket ett tag. Särskilt som jag hade/har en massa utanför skolan också...)

Och så finns det bättre dagar

I dag vaknade jag i en otroligt skön säng med en behaglig, fantastiskt vacker kropp och känslan att jag är världens lyckligaste människa.

Det är synd att man inte kan styra över hur man ska känna de första vakna sekunderna av dagen, det är svårt att pajja resten av den när man vaknar i ett lyckorus. Och man får en tung start när man vaknar i känslan av att allt är skit. (Meh, hallå! Jag har nyss vaknat, ge mig en chans vafan!)

Stressymptomet nedstämdhet är inte konstant, men jag är lite mer lättrubbad än i vanliga fall. En liten grej kan få mig nedstämd. Och något som skulle göra mig ledsen i vanliga fall gör mig mycket mer ledsen än det borde.

Stressmagen hålls under kontroll med regelbundna måltider och lugna andetag och lugna tankar och te och varm disk (diska för hand är grym terapi, dessutom får man ett kök som lugnar den stressade själen efteråt ;-) ).

Varningsklockor borde ringa...

Allt detta är symptom på stress:

• Man är trött på morgonen fast man har sovit gott flera nätter i rad.
• Man får kort stubin och blir lätt irriterad.
• Det tar lång tid innan man somnar.
• Orolig mage
• Knut i magen, klump i mellangärdet
• Nedstämdhet och oro.

Det finns förstås en massa andra symptom man kan få också, men de här sex symptomen hade den gemensamma nämnaren att jag bockade av dem allihop .... Fast knuten sitter snarare i bröstet.

Det är inte så att jag har några extremt höga prestationskrav just nu, jag vill bara klara kurserna. Men jag känner mig så splittrad, jag skulle behöva kunna koncentrera mig enbart på studierna, och sen få koppla av på fritiden. Men tre månaders uppsägningstid gör att jag är fast på mitt jobb fram till sommaren.

Jag tror att det för det allra mesta är trevligt och roligt att vara tillsammans med mig, men ibland när jag blir ledsen, framför allt i kombination med stress, så är det som att jag får så svårt att fokusera på det som är relevant. Bröstet knyter sig så att det börjar värka ända upp i halsen och rösten blir spänd och hög, och sen hakar allt upp sig och jag har inte längre koll på vad det var jag ville ta upp och vad som egentligen gör mig ledsen, och så tar jag upp en massa annat som egentligen inte är viktigt och säger saker som inte riktigt stämmer och som jag senare ångrar att jag har sagt. Och jag vet att varje gång jag skapar ett problem av något som inte är ett problem på riktigt så förstör jag ju långsamt mina möjligheter att bli tagen ordentligt på allvar i framtiden.

Den där coola Johanna som jag älskar märks inte mycket när jag blir så här. Någonstans djupt ur mitt inre ropar någon "Håll käften nu! Du vet ju ditt eget bästa egentligen! Håll käften och ta en rask promenad och en macka."

Och så den där förbannade gråten. Jag önskar att jag inte grät så lätt.

Det finns två slags gråt. Den ena är den där som jag gråter i ensamhet och som är som en varmdusch. Lugnande, tröstande, avslappnande. Den andra är den där gråten som kommer av ett knutet bröst som vägrar slappna av, och när den kommer igång är det svårt att få stopp på den. Den knyter bröstet hårdare och styr mitt sinne ner i en ond spiral. Men om jag blir lämnad ifred och helst går ut och rör på mig så blir det bättre. Det tråkiga är att jag lätt får för mig att det sista jag vill är att bli lämnad ifred när jag mår så här, jag kan tro att det jag behöver är uppmärksamhet och kramar och rösten som ropar kloka ord från mitt inre får väldigt svårt att göra sig hörd.

Ja, varningsklockor borde ringa...jag måste stressa av innan det blir allvarligt på riktigt. Och jag ska ligga lågt med spännande studiecirklar och engagemang ett tag. Och jag har sagt upp mig. Men som sagt, tungt att jag måste jobba alla tisdagar fram till sommaren...


Andra bloggar om: stress