Bortsett den stora lockiga luggen som står rakt ut så ser han ser ut som vem som helst när han kliver in på scenen. ”Bandet kunde tyvärr inte komma, men jag ska sjunga några låtar för er” säger han.
Sen sitter han framför oss på en hög stol fram för micen med bara sin röst och sin gitarr* som en typisk singer-songwriter. Men han låter inte som en typisk singer-songwriter med sin otroligt starka karaktäristiska röst som han lekfullt experimenterar med. Gitarren* blir en mjuk bakgrund till den framträdande sången. Han ser heller inte ut som en typisk stillsam singer-songwriter med sin stora mun som får honom att se lite knäpp ut när den ändrar storlek och form med sången. Han varvar låtarna med avslappnat mellansnack och ursäkter för att han snörvlar och hostar i micen. När vi applåderar in honom för extranummer beklagar han lite att det är flera låtar från skivan som verkligen inte låter bra utan bandet, sen bjuder han på en mycket egen – och fantastiskt bra – Rancidcover. Det är först då den stora likheten mellan Jamies röst och Tim Armstrongs slår mig.
Jäkligt bra spelning alltså. Sandrine fotade.
* Jag är ju långt ifrån en professionell musikkritiker, tur att det bara är min blogg och ingen stor tidning... Bas ska det vara förstås!
Andra bloggar om: Jamie T
Konsertvecka!
12 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar