En tripp norrut

Har just varit några dagar i Kompong Cham. Den här gången kände barnen på barnhemmet igen mig sedan förra året så David slapp presentera mig som sin "nya" flickvän, och jag slapp höra "Jonana thmei!" ("nya Johanna") och känna för att slå till ett litet föräldralöst barn... (Jag är ingen ny Johanna, jag är fan the Johanna. Alltid, vid alla tillfällen... ;-) )

Jag vet att det är fånigt, men jag ibland tycker jag verkligen att det är jobbigt att Davids ex har samma förnamn som jag...

Det var skönt att åka en bit utanför stan och besöka platser jag var vid första gången jag var i Kompong Cham, och påminnas om att första gången jag var där faktiskt var innan jag hade träffat David. Mitt favoritträd, det flera hundra år gamla Banyanträdet som står vid en gammal wat en bit utanför staden, fick mig dock tyvärr inte så andaktsfull som det gjort tidigare. Delar av stammen var nersågad av någon anledning, och de flesta löv var väldigt torra. Jag hoppas att det återhämtar sig till nästa gång jag kommer dit.

Vi var med på en mycket lustig tillställning också. Det var någon slags ceremoni som anordnades av en familj för att hedra sina förfäder. De bjöd in alla sina bekanta på middag vid watten (vad heter "wat" i bestämd form?) efter att böner och vad nu ceremonin i övrigt gick ut på, var avklarat. När vi kom var ett bord fullt (och ett stort antal tomma), och de som satt runt det bordet var i full färd med att äta. Vi leddes hastigt till ett annat bord, mat dukades mycket fort fram under en massa hetsande rop. Medan vi åt, var det första bordets gäster klara och det dukades undan och stolar och bord fälldes ihop och bars upp på en lastbil, samtidigt som nya gäster hade anlänt och fyllt upp ett nytt bord. Maten kastade vi i oss på mindre än en halvtimme. Både huvudrätt (ris och diverse mer eller mindre äckligt plock, Kambodja rekommenderas inte till gastronomifantasten) och efterrätt (inlagd frukt, burken öppnades på bordet, det ska visas att man har fin köpt frukt, och inte färsk självplockad). Sedan sa familjen tack och hej efter att vi hade skickat runt ett kuvert som var och en fick stoppa lite pengar i (och skriva sitt namn och summan man har bidragit med utanpå kuvertet). Vi var tillbaka på hotellet en timme efter att vi åkt därifrån.

Satte på CNN på hotellrummet i morse samtidigt som Larry King förkunnade att Saddam Hussein skulle avrättas inom den närmaste timmen...skum känsla... Jag hoppas verkligen inte att det blir som många verkar tro, att våldet kommer öka nu.