På utflykt

Till Xàtiva med sitt medeltida slott uppe på berget:

Och till Albufera, lagunen mitt i nationalparken med pinjeträd (eller det var dit vi tänkt ta oss, guideboken var väldigt otydlig så vi spenderade mer tid en mil därifrån i fiskarbyn Perellonet):

Jag och mamma posar vid den vackra (?) utsikten.

På väg mot lagunen (fast det är nog fortfarande en 8 km kvar eller så...)

Tillslut kom vi fram till lagunen (som inte var särskilt spektakulär) i skymningen, efter att en vänlig man gav oss skjuts de sista kilometrarna.

Tidigare den dagen var vi i botaniska trädgården:

Vid entrén.

De som bor här har fin utsikt från balkongen...

Sen åkte mamma och Gunnar hem och livet återgick till verkligheten, plugg plugg plugg:

Life's hard...

Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, Spanien

Omotivation

Äh. Fuck this shit.

Det skulle se fint ut bland de andra kurserna i mitt examensbevis: Instalaciones de fluidos. Men det känns viktigare att sätta igång med exjobbet än att lära mig hur man kan lösa det här som jag inte tror att jag kommer att behöva kunna lösa just så här i framtiden. Viktigare att fixa mina inlämningsuppgifter som släpar från första året. Och att ha tid att sitta lite längre i parken och att titta på fler Sopranosavsnitt... Jag pallar inte helt enkelt. Nu skiter jag i det här och åker till Xàtiva med mina föräldrar i stället.


Läs även andra bloggares åsikter om studier, utbytesstudier, Sopranos, exjobb, Spanien

Försommar i Bergamo

Jag gick från tidig vår till försommar på mindre än ett dygn. Temperaturmässigt var det bara några graders skillnad, men det kändes märkligt att se nästan helt färdiga blad på samma träd jag studerade knoppar på i går: hästkastanj, lind och björk. I Bergamo var det mulet och regnfuktigt i luften, och det luktade ny grönska – försommargrönska – och våt asfalt. Molnen var inte tyngre än att man såg var solen höll hus, och de sprack upp så småningom. Jag har gått i en nyvaken gräsmatta med tusenskönor och utblommade maskrosor, och sett just utslagna syrener, jasminer och löjtnantshjärta.

När jag anlände Bergamos flygplats var det tio timmar tills mitt plan till Valencia skulle avgå så jag åkte in till stan. Jag hade funderat tidigare på att passa på att se Milano (bara för att det är en stor känd stad), men jag var varken sugen på en 1,5 timma lång bussresa eller på en storstad så jag gjorde Bergamo på några timmar i stället. Vilket var ett bra val, det är en väldigt trevlig stad. I città alta, övre stan, var det lugnt och och tyst på stadsljud. Däremot fullt av fågelkvitter. Och fantastisk utsikt över kullarna. Men även i den livligare città bassa, nedre stan, var det väldigt lugnt.

                                          Kolla innergårdarna!

               Det här är "the bustling" città bassa enligt min guidebok.


Läs även andra bloggares åsikter om Bergamo, Italien, försommar

Årets sista vårdag...

...antar jag att det här blev för mig, misstänker att de redan hunnit avklara våren där nere medan jag varit borta. I förmiddags promenerade jag Årstaviken runt och Årstaskogen var full av vitsippor, blåsippor och träd med sprängande knoppar som kommer att explodera inom några dagar. Det hade förstås varit njutbart att få se bladen veckla ut sig också, men jag är i alla fall väldigt glad att jag fick så här mycket vår. Jag klagar inte på Eyjafjallajökulls utbrott...

Läs även andra bloggares åsikter om Eyjafjallajökull, vulkanaska, vår

Annorlunda söndagsångest....

Jag börjar nästan känna mig lite konstigt nervös över att åka ner igen, nu har jag varit hemma i tre veckor och Valencia känns så otroligt avlägsen ävet om jag haft i bakhuvudet hela tiden att jag strax ska ner igen. Särskilt senaste veckan då jag kollat flygpriser och hållit mig uppdaterad om askans status var och varannan timme.

Samtidigt tycker jag att det känns rätt trevligt att komma ner en stund igen. Och nu när det är en dryg månad i stället för nästan två så känns det väldigt mycket just som "en stund". Jag ska ner en liten sväng igen och prata lite spanska och köpa billiga grönsaker och hänga i parken och sen när det är på väg att bli alldeles för varmt och jobbigt så får jag åka hem till ljum svensk sommar med korsord på balkongen.


 Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, erasmus, utbytesstudier, vulkanaska, flygstopp, korsord

Vulkanaskan presenterar...

...svensk vår:

Och så har jag pumpat cykeln och cyklat in till stan (över bron till Södermalm i alla fall), och sett vitsippor (men då hade jag inte kameran med mig)! I dag är det i och för sig plötsligt 10 grader kallare och snöblandat regn, men det är ändå fint att vara i Sverige.


Läs även andra bloggares åsikter om flygstopp, vulkanaska, vår

Inte helt smärtfritt ändå

Men nu börjar det kännas lite jobbigt att alla flyg framöver ser ut att vara svindyra. Det finns inga billiga flyg ner förrän i början av maj, och då skulle jag komma ner några dagar efter ett prov jag ska ha, och några dagar efter att mamma och Gunnar har kommit ner för att hälsa på...


Läs även andra bloggares åsikter om vulkanaska, flygstopp, flygkaos

Vulkanaska is in the air...

Jag kan inte direkt säga att jag lider av att mitt plan i dag är inställt.


Läs även andra bloggares åsikter om vulkanaska, flygstopp

Inlägg från Årsta!

Det luktar smutsiga snödrivor och smältande sandade trottoarer. Svensk vår. Det luktar gott och luften är frisk och sval.

Det känns så vant att vara hemma så att det känns som att jag bara drömt. Känns lite overkligt att jag vet att jag om två veckor ska somna om och fortsätta på samma dröm. Jag är inte klar med Spanien än, jag kommer att åka tillbaka och krama ur lite mer spanska och hemlängtan ur Valencia. Men gud vad fint det är att vara hemma.

Sista dagen av Valencia part 1

Jag hade tänkt ta en kaffetermos och en macka med mig ut till parken och äta frukost där och kanske plugga lite och lägga upp lite fina somriga bilder här, men det var molnigt och "bara" 14 grader i morse så jag ställde in picnic-frukosten och tittade klart på ett Sopranos-avsnitt i stället.

Nu ska jag samla ihop mig för min härliga onsdagseftermiddag: Föreläsningar 15-20:15 med bara ett par små raster (den där forskningen som säger att man bara kan koncentrera sig i 40 min i sträck verkar inte ha nått Spanien...), jag förstår ganska lite när jag koncentrerar mig och oftast orkar jag inte koncentrera mig (Jag brukar tycka att de sista 10 minuterna innan rast hemma är rätt kämpiga, och då har vi bara 45 min mellan rasterna....) utan sitter och sneglar på klockan och skriver små listor i kollegieblocksmarginalen över vad jag ska roa mig med när jag kommer hem eller i morgon eller någon annan gång i mitt liv som inte är just den föreläsningen...

Eller...jag ska nog förresten strunta i dagens föreläsningar, trots att jag la fram det så lockande... Jag måste ju packa. Och fixa en inlämningsuppgift. För att inte tala om att jag måste titta på ett till Sopranos-avsnitt.


Läs även andra bloggares åsikter om koncentration, föreläsningar, Sopranos, picnic

Vår

                               Knoppar och småblad.


Apelsinträden tappar inte bladen över vintern, men nu börjar de få blommor (som luktar syrén!) och nya frukter.

Semester med syster!

Plötsligt över en dag blev det väldigt mycket vår och Sofia tajmade in sitt besök mycket bra. I lördags blev det till och med riktigt ordentlig sommarvärme (som i att man vill undvika solen och sitta i t-shirt i skuggan). Men nu känner jag mig lite mätt på Valencia när hon åkt. Jag vill ha mer semester med glass i gräset och picnic-middag med finvin och goda ostar med finaste syster... Ska bli skönt att åka hem ett par veckor nu, sen får jag samla krafterna och motivera mig till det här äventyret igen. I dag är jag trött och småförkyld (en förkylning som är flera veckor gammal och vägrar ge med sig) och jag fattade ingenting i skolan i dag och det känns alldeles för lockande att bara skita i kurserna här.

                                        Jodie Foster-minen

                  Spana in vinet, det kostar 199 kr på Systemet!

Falleri fallera

Fallas...

Valencias lokala högtid. Stadsfest med öl- och buñuleos-försäljning bland alla stora ninots (papier maché-figurer som brändes sista natten) i hela staden. Stora delar av stan var avstängd för biltrafik, men det var i stället väldigt svårt att ta sig fram på grund av alla parader. På torsdagen (18 mars) var det parad från det att vi kom in till stan mitt på dagen till efter midnatt. Festligt, men jag har stor förståelse för de Valencia-bor som hellre åker från stan under de sista mest intensiva dagarna.

                             Grannarna lagar paella på gatan...

                 ...och käkar ihop sen. I bakgrunden syns gatans ninots.

                                      Gatans ninots på närmare håll.

                                                        Disko på gatan.

                               Ninots för förnyelsebar energi.

                    Kvinnor i traditionella kläder syntes överallt i stan.

                                     Och ibland även hundar.

Parader parader parader...något tröttsamt att hela tiden stöta på en avspärrad väg som det inte gick att ta sig förbi.

                        Upplysta smala gator med mycket stora ninots.

Varje dag klockan 14 mellan 1 och 19 mars var det Mascletà (olika pyrotekniker som hade komponerat ihop en högljudd "melodi" av smällare) vid Plaza del Ayuntamiento (stadshustorget) och väldigt mycket folk. Ninots i bakgrunden.

 Los ninots de la Plaza del Ayuntamiento ("Stadshustorgsninotsen", men det blev så väldigt konstigt på svenska...) på närmare håll (och framifrån, och senare på dygnet).

                         Buñuelos de calebaza. I papier maché.

På fredagkvällen bänkade vi oss tidigt vid Plaza del Ayuntamiento för att få se den enligt utsago mest spektakulära brasan ("cremà").

Men innan antändningen släcktes stor del av torget ner, och figurerna var helt dolda av rök från alla smällare och fyrverkerier så den var inte så värst spektakulär. (Men fyrverkerierna var rätt häftiga.) Och papier machén brann upp så snabbt så brasan kunde inte mäta sig med en svensk majbrasa. Men det faktum att de gigantiska figurerna skulle eldas upp gjorde dem mer intressanta att titta på innan fredagsnatten.



Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, Fallas, Spanien