På utflykt

Till Xàtiva med sitt medeltida slott uppe på berget:

Och till Albufera, lagunen mitt i nationalparken med pinjeträd (eller det var dit vi tänkt ta oss, guideboken var väldigt otydlig så vi spenderade mer tid en mil därifrån i fiskarbyn Perellonet):

Jag och mamma posar vid den vackra (?) utsikten.

På väg mot lagunen (fast det är nog fortfarande en 8 km kvar eller så...)

Tillslut kom vi fram till lagunen (som inte var särskilt spektakulär) i skymningen, efter att en vänlig man gav oss skjuts de sista kilometrarna.

Tidigare den dagen var vi i botaniska trädgården:

Vid entrén.

De som bor här har fin utsikt från balkongen...

Sen åkte mamma och Gunnar hem och livet återgick till verkligheten, plugg plugg plugg:

Life's hard...

Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, Spanien

Omotivation

Äh. Fuck this shit.

Det skulle se fint ut bland de andra kurserna i mitt examensbevis: Instalaciones de fluidos. Men det känns viktigare att sätta igång med exjobbet än att lära mig hur man kan lösa det här som jag inte tror att jag kommer att behöva kunna lösa just så här i framtiden. Viktigare att fixa mina inlämningsuppgifter som släpar från första året. Och att ha tid att sitta lite längre i parken och att titta på fler Sopranosavsnitt... Jag pallar inte helt enkelt. Nu skiter jag i det här och åker till Xàtiva med mina föräldrar i stället.


Läs även andra bloggares åsikter om studier, utbytesstudier, Sopranos, exjobb, Spanien

Försommar i Bergamo

Jag gick från tidig vår till försommar på mindre än ett dygn. Temperaturmässigt var det bara några graders skillnad, men det kändes märkligt att se nästan helt färdiga blad på samma träd jag studerade knoppar på i går: hästkastanj, lind och björk. I Bergamo var det mulet och regnfuktigt i luften, och det luktade ny grönska – försommargrönska – och våt asfalt. Molnen var inte tyngre än att man såg var solen höll hus, och de sprack upp så småningom. Jag har gått i en nyvaken gräsmatta med tusenskönor och utblommade maskrosor, och sett just utslagna syrener, jasminer och löjtnantshjärta.

När jag anlände Bergamos flygplats var det tio timmar tills mitt plan till Valencia skulle avgå så jag åkte in till stan. Jag hade funderat tidigare på att passa på att se Milano (bara för att det är en stor känd stad), men jag var varken sugen på en 1,5 timma lång bussresa eller på en storstad så jag gjorde Bergamo på några timmar i stället. Vilket var ett bra val, det är en väldigt trevlig stad. I città alta, övre stan, var det lugnt och och tyst på stadsljud. Däremot fullt av fågelkvitter. Och fantastisk utsikt över kullarna. Men även i den livligare città bassa, nedre stan, var det väldigt lugnt.

                                          Kolla innergårdarna!

               Det här är "the bustling" città bassa enligt min guidebok.


Läs även andra bloggares åsikter om Bergamo, Italien, försommar

Annorlunda söndagsångest....

Jag börjar nästan känna mig lite konstigt nervös över att åka ner igen, nu har jag varit hemma i tre veckor och Valencia känns så otroligt avlägsen ävet om jag haft i bakhuvudet hela tiden att jag strax ska ner igen. Särskilt senaste veckan då jag kollat flygpriser och hållit mig uppdaterad om askans status var och varannan timme.

Samtidigt tycker jag att det känns rätt trevligt att komma ner en stund igen. Och nu när det är en dryg månad i stället för nästan två så känns det väldigt mycket just som "en stund". Jag ska ner en liten sväng igen och prata lite spanska och köpa billiga grönsaker och hänga i parken och sen när det är på väg att bli alldeles för varmt och jobbigt så får jag åka hem till ljum svensk sommar med korsord på balkongen.


 Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, erasmus, utbytesstudier, vulkanaska, flygstopp, korsord

Semester med syster!

Plötsligt över en dag blev det väldigt mycket vår och Sofia tajmade in sitt besök mycket bra. I lördags blev det till och med riktigt ordentlig sommarvärme (som i att man vill undvika solen och sitta i t-shirt i skuggan). Men nu känner jag mig lite mätt på Valencia när hon åkt. Jag vill ha mer semester med glass i gräset och picnic-middag med finvin och goda ostar med finaste syster... Ska bli skönt att åka hem ett par veckor nu, sen får jag samla krafterna och motivera mig till det här äventyret igen. I dag är jag trött och småförkyld (en förkylning som är flera veckor gammal och vägrar ge med sig) och jag fattade ingenting i skolan i dag och det känns alldeles för lockande att bara skita i kurserna här.

                                        Jodie Foster-minen

                  Spana in vinet, det kostar 199 kr på Systemet!

Falleri fallera

Fallas...

Valencias lokala högtid. Stadsfest med öl- och buñuleos-försäljning bland alla stora ninots (papier maché-figurer som brändes sista natten) i hela staden. Stora delar av stan var avstängd för biltrafik, men det var i stället väldigt svårt att ta sig fram på grund av alla parader. På torsdagen (18 mars) var det parad från det att vi kom in till stan mitt på dagen till efter midnatt. Festligt, men jag har stor förståelse för de Valencia-bor som hellre åker från stan under de sista mest intensiva dagarna.

                             Grannarna lagar paella på gatan...

                 ...och käkar ihop sen. I bakgrunden syns gatans ninots.

                                      Gatans ninots på närmare håll.

                                                        Disko på gatan.

                               Ninots för förnyelsebar energi.

                    Kvinnor i traditionella kläder syntes överallt i stan.

                                     Och ibland även hundar.

Parader parader parader...något tröttsamt att hela tiden stöta på en avspärrad väg som det inte gick att ta sig förbi.

                        Upplysta smala gator med mycket stora ninots.

Varje dag klockan 14 mellan 1 och 19 mars var det Mascletà (olika pyrotekniker som hade komponerat ihop en högljudd "melodi" av smällare) vid Plaza del Ayuntamiento (stadshustorget) och väldigt mycket folk. Ninots i bakgrunden.

 Los ninots de la Plaza del Ayuntamiento ("Stadshustorgsninotsen", men det blev så väldigt konstigt på svenska...) på närmare håll (och framifrån, och senare på dygnet).

                         Buñuelos de calebaza. I papier maché.

På fredagkvällen bänkade vi oss tidigt vid Plaza del Ayuntamiento för att få se den enligt utsago mest spektakulära brasan ("cremà").

Men innan antändningen släcktes stor del av torget ner, och figurerna var helt dolda av rök från alla smällare och fyrverkerier så den var inte så värst spektakulär. (Men fyrverkerierna var rätt häftiga.) Och papier machén brann upp så snabbt så brasan kunde inte mäta sig med en svensk majbrasa. Men det faktum att de gigantiska figurerna skulle eldas upp gjorde dem mer intressanta att titta på innan fredagsnatten.



Läs även andra bloggares åsikter om Valencia, Fallas, Spanien