SM-GULD!!!

Fy fan så skönt! Mästare tvålaxnio!!


Läs även andra bloggares åsikter om AIK, Allsvenskan

Sambath - världens bästa vigselförrättare

Jag hade visst en bild. Det är han som dansar i mitten, han lämnade inte dansgolvet många sekunder i taget under kvällen och dansade lika lyckligt till kambodjanska klassiker som västerländska (till och med svenska) hits. En riktig partyhöjare!

Hej på er!

Sådärja, dags att uppdatera bloggen igen (jag har dock varit desto flitigare på kambodjabloggen).

Jag är hemma sedan ganska länge och har haft tillgång till fler bilder sedan i alla fall några veckor. Men det är faktiskt först nyss som jag tittade på dem, jag har haft fullt upp med att börja plugga igen, och med att ha förskräckligt mycket att plugga, och med att handskas med att hela tiden ligga lite efter. Men det funkar rätt fint ändå. Och efter 20 oktober (då jag har två tentor på en och samma dag, hua!) så tror jag att det blir lite lugnare.

Här är de utlovade fler bilderna från vårt fantastiska bröllop:

______________Våra trötta tårtfigurer.







_______________________Riskastning


Det var ju inte så många fler bilder förstås. Är det någon som var där som har foton på vår grymme vigselförrättare på dansgolvet? Jag har fått en del roliga filmer, men jag har inte lärt mig hur man lägger upp en egen film på youtube så jag kan inte visa dem här. Det kanske kommer...


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, bröllop, youtube

Brollop i Kambodja - mitt eget den har gangen!

Det kanns valdigt bra att vara gift, och festen blev mycket lyckad. Har lite bilder fran i tisdags:

________________Vara tartfigurer hade blivit lite
________________trotta av varmen....







































Jag lagger upp fler bilder nar jag kommer hem och far tillgang till dem

Glimtar ur mitt liv II - Khmerbröllop

Den 13 januari 2007 var jag och David på bröllop i Kambodja. I ett blogginlägg några dagar tidigare skrev jag att jag skulle försöka komma ihåg kameran. Det gjorde jag, men den utlovade uppdateringen om Kambodja kom aldrig. Förrän nu alltså.

Klockan halv sju på morgonen var vi på plats för bröllopet, men det var en ganska lång väntan innan något hände.
Så småningom fick alla ett varsitt fruktfat som vi skulle gå runt med i ett långt tåg på gatan tills vi kom fram till festplatsen.


Vid festplatsen (ett slags partytält uppstält på gatan, affärerna som låg där var tvungna att ha stängt hela dagen) satte sig alla till bords och det serverades söta slemmiga bakverk och annat i min och Davids smak mindre gott ätbart. Det var någon slags ceremoni där brudparet fick varsin krans om halsen och en gubbe babblade lite. Ingen gäst verkade dock bry sig, alla koncentrerade sig på maten.


blablablablablablablYtterligare någon slags ceremoni


blablabllalBruden passar på att slänga i sig lite mat "backstage"


blablablablablablablablaBrudgummen tar igen sig


Lite senare fick vi traditionella kläder på oss och alla skrattade och fotade och vi trodde att vi skulle ha på oss dem resten av dagen, men när fotandet var klart talade brudgummen (Davids kompis Bone) om att vi skulle ta av oss dem igen. (Ibland verkade det som om fotande och filmande, och hur något kommer att se ut på film, var viktigare än det som hände i nuet.)






Sedan satte vi oss och tittade på någon slags ceremoni som verkade innefatta ganska mycket humor med tanke på gästernas skratt. Det var dock inget visuellt så vi missade skämten.



Vid ytterligare en ceremoni skulle burdparets hår symboliskt klippas. Två gäster "klippte" deras hår, sen fick ett par nya gäster stiga fram. Efter lite påtryckningar gick vi fram och klippte i luften och sprutade parfym över brudparets och tärnornas och bestmännens (eller vad de nu var) huvuden.

Klockan halv elva avvek vi, då hade de flesta redan gått.

Men klockan fyra var vi tillbaka, då hade vi sett till att ha ätit oss mätta för att slippa mer än bara småäta av festmaten. På kvällen kom det ännu fler gäster än på morgonen.

För brudparet hade det inte varit någon paus, utan ceremoni hade följt på ceremoni hela dagen, och bruden hade bytt klänning ett tiotal gånger.

Där var ett livebandet som spelade hela kvällen vid ett berg av högtalare med en ljudvolym på tinnitusriskfaktor.
Sedan följde några timmar med fokus på ätande och drickande av öl med is.





Senare på kvällen var det en ceremoni som verkade inspirerad av västerländska bröllop.





blablalblalalbllblSedan var det dags för första dansen.

När Bone och hans fru hade dansat en stund så blev vi övertalade att ta plats på "dansgolvet" tillsammans med dem. Efter mycket påtryckningar. Vi dansade runt i någon slags improviserad tryckardans och kände oss generade över att vara så populära på grund av vårt etniska utseende.

Vi gick framåt elva, de hade de flesta gått, men många var kvar och dansade ett par timmar till.

Ett tiotal klänningar, mat och dryck till ett hundratal gäster, liveband, diverse olika "ceremoniförrättare", ersättning till affärerna som tvingas hålla stängt...ett traditionellt khmerbröllop kostar på. Men det ingår inte i traditionen att gästerna har med sig presenter. I stället stoppar man lite pengar i ett kuvert och skriver sitt namn på det. En ganska stor del av det man har lagt ut får man alltså tillbaka. En vettig tradition tycker jag, det enda som kändes lite märkligt är att man vid sitt namn ska skriva exakt hur mycket man själv har lagt dit.


Andra bloggar om: Kambodja, bröllop

Grammisgalan

Eftersom Johan fick biljetter från jobbet, och hans flickvän inte kunde gå, så var jag på Grammisgalan i kväll.

Festligt. Jag har dock tyvärr inga kändisbråk att rapportera om.

Annika Norlin (Säkert!) blev årets artist och sa i sitt tal att hon hoppades att det nästa år inte skulle finnas någon "årets manliga artist" och "årets kvinnliga artist", utan bara en "årets artist". Fett med cred till henne för de orden. Ja, ni vet ju vad jag tycker...


Andra bloggar om: Grammisgalan, Säkert!, Annika Norlin, könsfixering

Söndag för Burma

Nästa söndag arrangeras en manifestation i form av en burmesisk kulturdag och kväll med musik och uppträdanden och öl. Det blir burmesiska musiker, dansare och skådespelare, svenska singer-songwriters, stand-up, klezmer och club med Kenny från Hellacopters som DJ. Pengarna går till Solidaritetfonden - Burma. På arrangörernas hemsida står det bland annat:

Heldagskonserten för Burma tar sin början kl. 13.30 och pågår fram till kl. 01.00 med en längre paus mellan kl. 17.30–19.00. Biljetter kan köpas på Södra Teatern som hel- eller halvdagsbiljett. Åldersgräns kvällstid då baren öppnas.

[...]

Intäkterna från konserten och från insamlingsbössorna går oavkortat till demokratirörelsen i Burma via Solidaritetsfondens och Altseans Burmakampanj.

[...]

Syftet med kulturdagen är att uppleva burmesisk kultur, visa moraliskt support för det modiga burmesiska folket samt samla in pengar till demokratikämparna inne i Burma som nu lider svårt.

Biljetter finns att boka på Södra Teatern: 08-531 99 490


Andra bloggar om: söndag för Burma, Burma

Burbergsfesten-07!

Missa inte sommarens bästa minifestival!

Goda grannar

I går var det inflyttningsfest. Det var jäkligt skoj och hög ljudvolym. I morse låg ett igenklistrat kuvert med våra efternamn på i vår röriga hall (hatthyllan klarade inte tyngden av alla jackor och halsdukar och rasade ner från väggen någon gång under gårdagkvällen). I kuvertet låg ett brev daterat den 25 februari klockan 5.15:

Bästa Grannar,
Hoppas festen var en succé för både Er och Era gäster.
För oss grannar på samma våning har det varit en sömnlös natt. Att ha inflyttningsfest i sin nya lägenhet behöver inte vara likställt med grotesk fylla och helt oacceptabel ljudnivå ända in på småtimmarna.
I detta hus bor det vuxna, både unga och pensionärer, och barn. De som har fest brukar antingen förena det med utgång eller hålla stämningen på en så pass intim nivå att grannarn inte behöver sitta vakna eller förlora humöret.
Hoppas Ni har möjlighet och lust att ta efter detta accepterade tillvägagångssätt.
Till sist undrar jag om någon av Er eller Ert sällskap har någon del i att hissen inte fungerar nu i morse? Tidningsbudet var milt uppgiven över att behöva gå alla trappor.
Med vänlig hälsning XXXX XXXX

Jag har verkligen full förståelse för att man kan bli sur på hög ljudnivå mitt i natten, men vad är det för nivå att skicka ett brev och antyda att vi varit groteskt fulla och haft sönder hissen? Det var ingen som var groteskt full vad jag märkte. Vi skulle väl förövrigt få vara groteskt fulla (vad det nu innebär) varje dag om vi ville så länge vi inte störde henne. Och varför skulle vi haft sönder hissen? Jag vet inte ens om det är fysisk möjligt att ha sönder en hiss. Vi bor ju dessutom bara en trappa upp så det är ingen som tar hissen hit. (Dessutom fick jag höra att hissen var trasig innan någon av våra vänner ens kommit hit...)

Jag ringde på hennes dörr, men eftersom hon inte var hemma hängde jag en påse på dörrhandtaget med en bukett tulpaner (ja, vi fick dem i går, men vi fick två buketter, jag tyckte vi kunda offra en på grannen...) och lappen: "Hej! Ringde på men du var inte hemma... Förlåt att du blev störd. Synd att du inte kom och ringde på i stället för att sitta vaken. Vänliga hälsningar David och Johanna".

Nyss såg jag på ratsit.se att hon bara är 30 år. Tragiskt att bli sådär vid så unga år...