Ett vanligt förekommande argument i diskussioner kring könsroller som jag har gett mig in i är att feminister som vill arbeta mot stereotypa könsroller vill att alla ska bli exakt likadana.
Det är inte så att jag ser ner på alla som inte kan räkna med avancerade integraler och derivator, men en sådan brist i grundläggande matematik är lite chockerande... Jag förstår uppriktigt talat inte hur man kan få det till att större valfrihet och mindre begränsningar skulle leda till större likriktning.
Här kommer en mycket förenklad förklaring:
Tänk er att det finns två slags karaktärer man kan vara, karaktär A och karaktär B. Tänk er sedan att det finns två slags kön, kön man och kön kvinna. Om det är bestämt att alla kvinnor måste välja karaktär A, och alla män karaktär B, då får vi två slags människor i samhället. Kvinnliga A och manliga B. Om vi i stället arbetar bort de stereotypa genusrollerna och ger alla män och kvinnor full valfrihet så kommer vi att få fyra slags människor i samhället, kvinnliga A, kvinnliga B, manliga A och manliga B. Det vill säga större variation och mindre likriktning.
Jag tror att det finns komvux-kurser i högstadiematte att gå för de som fortfarande tror att stereotypa könsroller ger större variation.
Andra bloggar om:
genus,
feminism,
matematik
