Jag och Sandrine var alltså och såg
"Fackmöte för horor" med Arena Baubo på
Teater Tribunal den 8 maj.
Jag tyckte tyvärr att teaterföreställningen var en besvikelse. Mest på grund av att det inte gick att höra vad skådespelarna sa. Ofta gick det inte att uppfatta alls vad skådespelarna sa bakom ljudbarriären av musik. Ibland gick det precis att höra texten, men då var jag tvungen att koncentrera mig så mycket på vad de sa att jag inte kunde ta in någon annan del av föreställningen. Ibland valde jag i stället att strunta i texten och ta in det visuella, det fanns några snygga effektfulla scener. Men de texter jag faktiskt hörde var bra, och jag tycker att det är synd att de inte fick komma fram mer.
Föreställningen bjöd ändå på en riktigt bra scen, både visuellt och audiellt – en monolog med många ”för oss som gillar sex och erotik så är det ett bra yrke” ackompanjerat av ett ”luftknullande” – som gick att tolka både positivt och negativt inställd till prostitution. Det fanns också flera bra idéer som kändes som att det hade kunnat bli något med lite mer arbete. Åtminstone med någon som kontrollerade hur ljudet lät för de som sitter längst bak i publiken.
Efter föreställningen skulle det vara debatt på temat prostitution och feminism med
Petra Östergren och
Louise Eek. Petra Östergren sa att hon ville ha en ny diskussion i stället för den vanliga svart-vita lycklig hora eller offer, och kontrade med ”Varför måste en hora vara lycklig?” (det är inget som krävs av andra yrkesgrupper) på debattledaren Birgitta Johanssons: ”Vad har de lyckliga hororna gemensamt? Vad kännetäcknar en lycklig hora?” Och jag önskar att en ny diskussion hade satts igång här. Ämnet prostitution och feminism kändes så otroligt intressant och jag hade hoppats på en väldigt lärorik debatt.
Eek var dock tvungen att springa iväg efter en liten stund för att hinna med ett plan. Innan dess hade hon hunnit tala om för oss att alla som säger att de trivs med sitt yrke som prostituerade inte kommer att säga detsamma när de tagit sig ur det och berättat om kvinnor som ringde hem till henne och grät och att det är viktigt att lita på sexsäljares ord men om de säger att de trivs med sitt yrke så har man inte ställt de rätta följdfrågorna för det gör de egentligen inte. Hon pratade fort och mycket och skrattade åt folk som sa emot henne och jag kände mig lite yr av att hänga med i hennes ”ja, vi ska lita på dem”, ”nej, vi ska inte lita på dem”, och sen plötsligt satt hon inte på scenen längre utan tydligen i en taxi på väg till Arlanda.
Och sen spårade det tyvärr ändå ur i det vanliga lycklig-eller-offer-ältandet, och Eeks berättelser om gråtande kvinnor bekräftades av mannen som satt bredvid mig. Han kände fyra prostituerade och de mådde skit, men att fråga om de trivdes med sitt jobb var som att fråga en dammsugarförsäljare om dammsugaren är bra. Han berättade att de tjejerna han kände var som helt olika personer när han träffade dem privat och när de var ute för att jobba, att de var otroligt bra skådespelare som mycket övertygande skulle kunna redogöra för hur bra de trivdes med sina jobb. Jag tror att det finns många sexsäljare som mår väldigt dåligt av sitt jobb och som övertygande kan spela att de tycker om sitt jobb och jag avråder verkligen alla från att köpa sex av den anledningen. Men det är en annan diskussion. Hur många kvinnor som än ringer Louise eller min publikgranne och gråter så bevisar det ingenting om samtliga prostituerade. De som inte behöver ringa och gråta kommer ju heller aldrig göra det. Min publikgranne talade om att bilden av den lyckliga horan är något som ska motarbetas eftersom det är just den bilden många män vill ha för att slippa se att kvinnor är underordnade män (jag kommer inte ihåg vad han sa ordagrant, men det gick ut ungefär på det), och han hade väl vettiga poänger, men han verkade inte alls ha uppfattat att Petra Östergren inte alls talade för att måla upp en bild av alla horor som lyckliga. Överhuvudtaget verkade ingen nappa på hennes uppmaning att sluta med den svart-vita uppdelningen. (Jaja, visst, själv satt jag tyst och lyssnade bara...). Synd, det hade varit intressant med en diskussion om prostitution som fenomen i ett patriarkalt samhälle.
Appropå fackförening och prostituerade så rekommenderar jag
Isabellas vettiga inlägg på det temat.
Andra bloggar om:
Fackmöte för horor,
prostitution
