Det vackra vårvädret i kombination med snortjockt huvud har sänkt min studiemotivation mer och mer, och senaste dagarna har det känts som att jag totalt håller på att tappa kontrollen. I dag fick jag också reda på att jag är student året runt när jag är inskriven på ett program, och således inte har rätt till min a-kassa de dagar under sommaren jag inte har jobb. Det innebär troligtvis 10-15000 kr netto mindre i sommar (jag förstår inte hur de tänker, hur kan jag vara student året runt när jag inte får studiebidrag året runt...) och jag kände mig lätt panikslagen över att även min fina sommar höll på att glida mig ur händerna.
På väg till Råsunda Stadion kände jag hur väl jag behövde se AIK ta poäng. Och hur knäckt jag skulle bli av ytterligare en förlust mot Hammarby. En vinst och jag skulle klara terminens sista tentor och sommaren skulle inte bli en trist jakt efter pengar, en förlust och jag skulle totalt tappa greppet om både studier och ekonomi och känna mig i det närmaste utbränd och värdelös.
Jag hade ont i magen när matchen satte igång, och när Daniel Mendes gjorde mål i 12 minuten översköljdes jag av ett varmt lyckrus. En stund sedan kände jag mig varm, lugn, harmonisk och fokuserad. Inte för att ett mål ger några garantier. Men som vanligt efter ett mål så skärpte sig AIK och de spelade tajtare, snabbare och snyggare fotboll. En liten stund.
På det stora hela så var det ingen vacker fotboll gnaget bjöd på, och fler mål blev det inte. I början av andra halvlek var jag lika nervös som i början av matchen. Men Daniel Örlund var på rätt plats och tid matchen igenom och höll Bajens farliga målchanser på mattan, så tre poäng blev det!
Tre poäng, och min sommar är räddad.
Andra bloggar om:
fotboll,
AIK