Borei Keila-invånarna vräkta!

Torsdag den 18 juni tvångsförflyttades 20 familjer från Borei Keila, och tre dagar senare vräktes ytterligare 11 familjer. Skicka gärna ett uppdaterat vädjandebrev:

Dear Governor/Minister,

I would like to draw your attention to the plight of the former inhabitants of Borei Keila in Phnom Penh who have been evicted from their homes.

I condemn the eviction of 20 families living with HIV and AIDS 18 June to a grossly inadequat resettlement with no clean water, no sanitation, no electricity, no health services and inadequate housing.

I am also concerned that 11 other families were evicted on 21 June without guaranteed adequate alternative housing of tenure at Borei Keila.

I urgently call on the authorities to immediately provide humanitarian assistance to the families and improve basic services at Tuol Sambo, such as clean water, an adequate sanitation and sewage system, and access to local health care.

Forced evictions were recognized by the UN Commission on Human Rights to be a gross violation of a range of human rights including the right to adequate housing, which is protected in Article 11 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). As a state party to the ICESCR and other international treaties, Cambodia has an obligation to stop forced evictions and to protect people from forced evictions.

Respectfully and sincerely,

Namn, adress

Skicka vädjanden till:

Kep Chuktema
Governor
Phnom Penh Municipality
#69 Blvd. Preah Monivong
Phnom Penh
Cambodia
Fax: + 855 23 426101
Email: phnompenh@phnompenh.gov.kh
Salutation: Dear Governor

Mom Bunheng
Minister of Health
Ministry of Health
No 151-153 Kampuchea Krom Blvd.
Phnom Penh
Cambodia
Fax: + 855 23 426841
Email: webmaster@moh.gov.kh
Salutation: Dear Minister

Skicka kopior till:

Lok Chumteav Bun Rany Hun Sen
President, Cambodian Red Cross
#17, Street Cambodian Red Cross (street 180)
Phnom Penh
Cambodia
Email: info@redcross.org.kh
Salutation: Dear Lok Chumteav

The Royal Embassy of Cambodia
64 Brondesbury Park
Willesden Green
London NW6 7AT
Fax. 020-8451 7594

Skicka vädjandet snarast! Kontrollera med Amnesty om ni skickar efter den 11 augusti.

Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, tvångsförflyttningar, tvångsvräkningar, Amnesty, mänskliga rättigheter

Borei Keila-borna blir tvångsvräkta inom de närmaste dagarna (eller timmarna)

Nu måste jag be er alla att skicka vädjanden igen!

De lokala myndigheterna har låtit meddela att de sista familjerna som bor kvar i området Borei Keila i Phnom Penh ska tvångsförflyttas till ett område 2 mil från staden de närmaste dagarna. Minst en familjemedlem i 32 av familjerna är i behov av bromsmediciner för hiv eller behandling av aidsrelaterade sjukdomar. I området de ska flyttas till finns inga försörjningsmöjligheter och ingen tillgång till sjukvård eller möjlighet att ta sig till kliniker i andra områden. De hiv/aids-drabbade familjerna kommer att få flytta in i små hus av grön plåt som i området kallas för "aidsbyn". Familjerna är mycket fattiga och riskerar nu att bli än mer stigmatiserade och diskriminerade. De små husen saknar rent vatten, toaletter och elektricitet. De är byggda tätt in på varandra och är därför mycket dåligt ventilerade.

Tvångsvräkningar är ett stort problem i Kambodja. Förra året fick Amnesty rapporter om 27 tvångsvräkningar vilket drabbade ca 23000 personer. 150 000 kambodjaner riskerar tvångsvräkning i nuläget, varav 70 000 i huvudstaden Phnom Penh.

Jag har skrivit ett vädjande som vanligt. Klipp och klistra och sätt in ert namn och skicka till adresserna längst ner i det här inlägget.

Dear Governor/Minister,

I feel deeply concerned that 32 families living with HIV and AIDS at Borei Keila, Phnom Penh, are at imminent risk of forced eviction to a resettlement site, with no clean water, sanitation, electricity or health services.

I urgently call on you to:

* protect he 32 families from forced eviction, and to clarify reports that some of the families are considered eligible for flats in the new buildings which are being constructed as part of the 2003 land-share agreement.

* guarantee adequate alternative housing with security of tenure for those determined to be ineligible, including access to health services for continuation of anti-retroviral treatment and treatment for HIV and AIDS related illnesses or opportunistic infections.

* ensure that the families are not discriminated against because of their health status, either in the assessment process for eligibility for housing at Borei Keila, or provision of alternative adequate housing.

I finally call on the government to end all forced evictions as a matter of urgency!

Forced evictions were recognized by the UN Commission on Human Rights to be a gross violation of a range of human rights including the right to adequate housing, which is protected in Article 11 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). As a state party to the ICESCR and other international treaties, Cambodia has an obligation to stop forced evictions and to protect people from forced evictions.

Respectfully and sincerely

Namn, Adress

Skicka vädjanden till:

Kep Chuktema
Governor
Phnom Penh Municipality
#69 Blvd. Preah Monivong
Phnom Penh
Cambodia
Fax: + 855 23 426101
Email: phnompenh@phnompenh.gov.kh
Salutation: Dear Governor

Mom Bunheng
Minister of Health
Ministry of Health
No 151-153 Kampuchea Krom Blvd.
Phnom Penh
Cambodia
Fax: + 855 23 426841
Email: webmaster@moh.gov.kh
Salutation: Dear Minister

Skicka kopior till:

Lok Chumteav Bun Rany Hun Sen
President, Cambodian Red Cross
#17, Street Cambodian Red Cross (street 180)
Phnom Penh
Cambodia
Email: info@redcross.org.kh
Salutation: Dear Lok Chumteav

The Royal Embassy of Cambodia
64 Brondesbury Park
Willesden Green
London NW6 7AT
Fax. 020-8451 7594

Skicka vädjandet snarast! Kontrollera med Amnesty om ni skickar efter 23 juli.


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, tvångsförflyttningar, tvångsvräkningar, Amnesty, mänskliga rättigheter

Stoppa nedläggningen av Egalia

Här är en bra grej som går fort och lätt att skriva under.


Läs även andra bloggares åsikter om Egalia, hbt

Hur ofta dör en kvinna i samband med graviditet och förlossning?

Svar finns här.


Läs även andra bloggares åsikter om fattigdom, mödradödlighet, Amnesty, mänskliga rättigheter

100 möten

...och vad njutbart det hundrade blev! Iván Óbolo. Vilken man.


Läs även andra bloggares åsikter om fotboll, AIK, derby, Ivan Obolo

Viktigt - brådskande!

De boende i "group 78", ett område i Phnom Penh är hotade av tvångsvräkning. Den 23 april fick de ett meddelande daterat den 20 april att de hade 15 dagar på sig att flytta.

Skicka vädjandebrev till Phnom Penhs guvernör Kep Chuktema och vice premiärminister och inrikesminister Sar Kheng. Här finns mer information och instruktioner för utformande av brevet (observera att faxnummer och mailadresserna på den sidan inte fungerar, använd de nedan). Eller klipp och klistra ur mitt färdigskrivna brev:

Dear Governor/Minister

It has come to my knowledge that the Group 78 residents are at risk of forced eviction in the very near future. I am very concerned that they will be evicted to an inadequate resettlement, with no clean water, sanitation and sewage services, and with no access to health care.

I urge you to protect Group 78 from forced eviction and to engage in genuine consultation with the community, including on adequate alternative housing with security of tenure and compensation should an eviction be necessary.

I finally call on the government to end all forced evictions as a matter of urgency!

Forced evictions were recognized by the UN Commission on Human Rights to be a gross violation of a range of human rights including the right to adequate housing, which is protected in Article 11 of the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR). As a state party to the ICESCR and other international treaties, Cambodia has an obligation to stop forced evictions and to protect people from forced evictions.

Namn, Adress

Skicka vädjanden till

Kep Chuktema
Governor
Phnom Penh Municipality
# 69 Blvd. Preah Monivong
Phnom Penh
Cambodia
Salutation: Dear Governor

Sar Kheng
Deputy Prime Minister and Minister of Interior
Ministry of Interior
# 75 Norodom Blvd.
Khan Chamkarmon
Phnom Penh
Cambodia
Salutation: Dear Minister

Det här faxnumret ska fungera: + 855 23 725626
Och den här e-mailadressen: gdlmup-mlmupc@camnet.com.kh


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, tvångsförflyttningar, mänskliga rättigheter, Amnesty

De energislukande tomaterna

Jag läste just ett av förra årets kandidatarbeten från Energitekniska institutionen på KTH (min institution, vi håller på att avsluta kandidatarbetena just nu) och fick reda på att tomater är nästan lika stora energislukare som nötkött. En stor anledning till att äta vegetariskt är just att minska sin energikonsumtion tycker jag, och jag fick lite dåligt samvete över den stora mängd tomater jag sätter i mig året runt. För alla som bor nära Skåne så finns det i alla fall miljövänligare ("koldioxidneutrala") tomater att köpa av odlarna Fortuna (de värmer inte sina växthus), men jag har tyvärr inte hittat något liknande i Stockholmsområdet.

------
Nu har jag haft lite mailkontakt med Nils Bengtsson från Fortuna och han sa att det under sommaren inte går åt speciellt mycket värme i tomatodlingarna, så snart kan vi äta tomater utan dåligt samvete. Det är ju det där med att äta efter säsong...men det blir lite trist vintertid.


Läs även andra bloggares åsikter om tomater, koldioxid, växthus, vegetarianism, energiteknik, energikonsumtion, energi

Female condom is the shit!

På expressen.se står det om en ny kondom som sätts in i vaginan i stället för att rullas på penisen. Bland kommentarerna märks en del upprördhet över hur män bara vill slippa ifrån ansvar och bara forskar kring nya preventivmedel som ska användas på kvinnan. "Varför är det aldrig männen som man forskar om hur de skall kunna vara behjälpliga med preventiva syften, är dom för lata att ta på sig en kådis??" är en kommentar, och en annan läsare håller med och tycker att "det är så tröttsamt. Vi trycker i oss onyttiga hormoner, och massa annat bajs som sinkar vårt humör & vår lust. Jag tycker förvisso att det är bra att det här har kommit, men jag tycker att någon form av piller för män borde kommit OCH funnits hos båra apotek för länge sen. Men män verkar gilla att lämna den biten till oss, och gnälla om det blir öonskade barn sen."

För det första så har det efter vad jag hört (från källor på KI,) forskats på p-piller för män i väldigt många år, men män kan göra en kvinna gravid 365 dagar om året och det är 3-500 miljoner spermier per sats som ska oskadliggöras utan att mannen blir permanent steril. Kvinnor kan bli gravida några få dagar i månaden och det rör sig om ett ägg åt gången.

För det andra så görs mycket av forskningen kring preventivmedel för att minska spridningen av HIV, och i många länder där sjukdomen är som mest utbredd har inte jämställdhetsarbetet kommit i närheten av vad det har i Sverige. I ett förhållande där en otrogen man inte alls lyssnar på sin fru när hon ber honom att använda kondom och hon inte kan vägra honom sex utan, så är en kvinnlig kondom som hon kan sätta in själv en fantastisk uppfinning.

För det tredje så har jag hört (samma KI-källa) att kondomer i praktiken inte är så säkra, eftersom par som använder kondom som preventivmedel oftast inte sätter på den förrän mot slutet av ett samlag. Det är ju inte säkert att den här skulle sättas in tidigare, men den kräver i alla fall ingen eregerad penis.

För det fjärde så handlar inte icke-bruket av kondomer bara om "lata män". Jag känner väldigt många kvinnor som är lika obenägna att använda kondom som många män för att de ogillar båda känslan och lukten av dem.

Saxat från femalehealth.com:

FC female condom:

• provides both men and women with an additional choice to prevent unintended pregnancies and protect themselves from STIs, including HIV/AIDS.

• forms a barrier between the penis and the vagina, cervix and external genitalia, thereby providing additional protection.

• is stronger than latex, odourless and causes no allergic reactions and, unlike latex, may be used with both oil and water based lubricants.

• can be inserted up to 8 hours before intercourse so will not interrupt sexual spontaneity; is not dependent on the male erection and does not require immediate withdrawal after ejaculation.

• conducts/retains heat, so sexual intercourse can feel very sensitive and natural.

• is not tight or constricting.

• is the only new prevention technology invented and approved since the advent of the HIV/AIDS epidemic and the sole female initiated protective method currently available.

Läs även andra bloggares åsikter om female condom, kondom för kvinnor, preventivmedel, HIV/Aids

Söndagshumor

Det är ett skämt att den där planen är med i allsvenskan. Och det är ett skämt att det står 2-2 i 86:e minuten.


Läs även andra bloggares åsikter om allsvenskan, BP, AIK

Inget jobb...

Vattenfall som var de jag mest hoppades blev sista företaget att skicka mig följande nedslående meddelande:

Det har varit väldigt många sökande till våra tjänster och tyvärr så har vi inte möjlighet att ge alla sökande ett sommarjobb. Därför måste vi meddela dig att tjänsten kommer att tillsättas av annan sökande.

Då är frågan vilken plan som var bästa plan B...att plugga i sommar och leva snålt på csn? Och inte få ledigt från pluggandet. Eller att jobba som brevbärare och få stressmage? Eller att jobba lite på någon hemstjänst någonstans för alldeles för lite pengar? Kanske en kombination av plugg och hemtjänst...


Läs även andra bloggares åsikter om sommarjobb

Chokladslaveriet

Jag fick just ett mail från SwedWatch. 2006 publicerade de en rapport där det framkom att barnarbete, tvångsarbete och hälsovådlig användning av bekämpningsmedel förekom på kakaoplantage i Ghana och Elfenbenskusten. Nestlé och Cloetta-Fazer utför fortfarande inga kontroller av arbetförhållandena på odlingarna. Kraft Foods köper en viss mängd Rainforest Alliance-certifierad kakao, men kontrollerar inte de flesta odlingar. (Jag trodde i och för sig att det enda som krävdes för att bli certifierad av Rainforest Alliance var att man gav pengar till något regnskogsprojekt, och att arbetsförhållande kunde vara precis hur som helst. Men jag har kanske fel...)

Jag var på ett föredrag för ett tag sedan där Nestlé var med. De pratade en massa om alla fina Rainforest Alliance-märkta produkter de har och viktigt det var med situation för arbetarna och allt möjligt. När jag frågade dem om den kritik de har fått på senare år för kakaoodlingarna så fick jag inget svar på frågan utan en lång harang om hur synd det var om dem för att alla hackade extra mycket på dem sedan bröstmjölksersättningsskandalen för över 30 år sedan (stämmer inte riktigt, enligt Vårdförbundet så upphävdes den första internationella bojkotten mot Nestlé 1984, men sen följde de inte sina åtaganden så bojkotten togs upp igen 1988 och i alla fall så sent som 2007 var Vårdförbundet fortfarande ansluten till en internationell bojkott mot Nestlé på grund av att de inte följer den av WHO antagna barnmatskoden. Men Nestlé uppger i alla fall på sin hemsida nestlebaby att amning är bäst...) och andra företag kanske inte heller skötte sig perfekt alltid, men Nestlé och Shell som en gång för länge länge sedan agerat dåligt får nu hela tiden kritik för minsta lilla. Minst en kvart höll hon på med sin harang och lät nästan gråtfärdigt arg, och när jag några gånger försökte avbryta för att påpeka att jag inte pratat om bröstmjölksersättning och att jag gärna skulle vilja ha svar på frågan så hann jag inte längre än till "men..." förrän hon högg till med "Nej! Låt mig prata färdigt!", och det var ju ett smart drag för när hon hade pratat färdigt var jag otroligt trött och ville bara hem och sova.

Jag försökte en gång till lite senare och då var det en man från Nestlé som svarade att det var väldigt märkligt att de fick kritik för kakaoodlingar eftersom de inte har några odlingar utan köper allt från andra. Som om ett av världens största livsmedelsföretag inte på något sätt påverkar hur de lokala odlarna tar hand om sina arbetare... Men det var ju så uppenbart idiotiskt sagt så jag fick medhåll när jag fnös åt hans svar från hans egna kollegor till och med. Men sen lyckades de ändå slippa ifrån ett ordentligt svar. Klockan var elva på kvällen och jag ville verkligen bara hem och sova.

Men i alla fall. Kontentan är att det fortfarande finns mycket stor anledning att köpa rättvisemärkt choklad. Tur att det börjar finnas så många sorter i dag, och fler lär väl dyka upp!


Läs även andra bloggares åsikter om Nestlé, Rättvisemärkt, Cloetta, Fazer, Cloetta-Fazer, Rainforest Alliance

---------------------------------------

Googlade lite på Rainforest Alliance, de hade visst lite högre krav än så. Men de har fått mycket kritik för att ställa alldeles för låga krav. Hittade en rätt bra DN-artikel om olika märken. Personligen köper jag hem i stort sett bara rättvisemärkt kaffe och te och rättvisemärkta bananer. Och oftast rättvisemärkt choklad. Fast jag köper Zoegas rättvise- och kravmärkta kaffe (som är Nestlé), Löfbergs Lila är ju så äckligt. Men jag tänker att det är bra att köpa den produkt de faktiskt har rättvisemärkt, det visar ju att det finns en efterfrågan.

..."den heliga och orörbara bilden av mannen."

Hanna Fridén ifrågasätter manligheten. Läs!

Och mer på samma tema: De som skjuter är män.


Nu har inlägget om kromas halkat ner en bit så jag måste påminna om det... Jag undrar fortfarande om någon vill köpa en kambodjansk sjal.



Läs även andra bloggares åsikter om genus, manlighet, feminism, Kambodja, sjal

Släck!

Nästa lördag mellan halv nio och halv tio ska jag engagera mig politiskt genom att, i skenet av levande ljus, tappa upp ett bad, stoppa sockar och meditera...vad trevligt det kommer att bli!

Ett provocerande märke

Jag blev lite fascinerad av den här historien.

En kroma någon?

Jag och David har en kompis från Kambodja, Monica, som kommer till Sverige i april. Hon ska vara här ett par månader i ett utbytes-/ volontärarbetsprojekt. Just nu är en grupp svenskar i Kambodja där de tillsammans med sina kambodjanska parterns bland annat har byggt toaletter i en by på landsbygden. I april kommer de alltså till Sverige för att göra något slags volontärarbete här. Monica och hennes svenska partner är placerade i Växjö.

De får lite fickpengar från de som arrangerar projektet, men det räcker inte särskilt långt. Monicas handledare har rekommenderat henne att ta med kromas, traditionella kambodjanska sjalar, och sälja här för att få råd att åka och se någon annan del av Sverige än Växjö. Jag tänkte därför kolla om någon är intresserad av att köpa en kroma (jag tror inte att hon har satt något pris själv, men jag tänker att en 150 kr är rimligt...). Hon kommer att ta med många fler färgvarianter än de på bilden.



Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, volontärarbete, sjalar

Men åh! (igen)

Nu fattar jag. Googlade lite... Den roast som jag läst om och sett fram emot var ju inte alls den här svt-produktionen. Den kommer på kanal fem i höst.

Godnatt!

Men åh!

Det var inga mästerverk svt bjöd på i kväll... Sök började väldigt lovande och fortsatte ganska bra men var förstås tvunget att sluta så att det ändå kändes som en waste-av-fredagskväll att ha tittat på den. Kanske slutet hade varit lite mindre dåligt om den ena av "de" i "de fick varandra" inte hade spelats av fucking Mikael Persbrandt. Vad är grejen med att ge honom en karaktär som inte är en Persbrandt-karaktär? Det blir ju en Persbrandt-karaktär i alla fall. Han var inte med så mycket i filmen fram till slutet då han plötsligt skulle stå där och titta på Ooms-karaktären om man skulle tänka att ja vad fint nu fattar hon att det är honom hon är kär i och allt blir fint och de får varandra. Jag ska gå och lägga mig i stället för att sitta här och irritera mig.


Läs även andra bloggares åsikter om svt, Ooms, Persbrandt

Grillad?

Var var alla de här fantastiskt roliga elakheterna? Det var ju mest en unison hyllning till hur otroligt sexigt macho och snygg Per Morberg är (han Rederiet-snubben som ser ut lite som Johan Rabeaus alltså). Inte alls sevärt. Men det kanske är roligare en annan gång med andra komiker och någon annan som ska grillas...

Nu då? Ska jag sova eller ska jag titta på den här svenska filmen Sök som satte igång innan jag hann stänga av?


Läs även andra bloggares åsikter om Grillad, Per Morberg

Gör ingenting och känner mig stressad

En veckas förkylning och en vecka utan något schemalagt (tentavecka, men jag har inga tentor förrän i maj) har gjort mig helt ofokuserad och virrig. Jag dubbelbokar grejer och glömmer saker. Nu känner jag mig som att det är tusen viktiga saker som jag har glömt. Otroligt stressande. Jag borde kanske sätta mig ner och meditera en stund. Men inte nu, nu ska jag dricka te och äta choklad och titta på Grillad och hoppas att min hjärna har rett upp sig till i morgon.

BLLUÖÖHH!

I Årsta är det förkylt. Jag sitter hemma med ett konstant rinnande ur näsa och ögon. Jag är just nu Lambis toppkund räknat i konsumerade näsdukar per tidsenhet.


Läs även andra bloggares åsikter om förkylning, näsdukar, Lambi

Söndagsläsning och bestyr

Det var ingen brist på extra läsning till min långa söndagsfrukost i dag. En intervju med Mia Skäringer, en spännande artikel om energisnåla hus (vilken påminde mig om att jag nu har knappt en vecka på mig att söka sommarjobb...) och en mycket bra artikel av Maciej Zaremba, den första i serien I väntan på Sverige.

Nu ska jag ner till tvättstugan innan jag ska ta i tu med en skoluppgift (jag brukar inte plugga helg, men senaste veckorna har jag knappt pluggat vardag heller så jag har lite att ta igen) och arbetssökande. Skulle behöva komma ut också annars kommer jag vara ineffektiv och må dåligt. Det är ju soligt i dag till och med. Jag kanske kan övertyga min man om att det är trevligt med en gemensam promenad i dag...


Läs även andra bloggares åsikter om Invandring, passivhus, energi, tvättstuga

Pedagogikforskare kritiserar Folkpartiet

Linda Palla, doktorand i pedagogik vid Malmö Högskola och universitetsadjunkt i specialpedagogik vid Högskolan Kristianstad publicerar i dag i Kristianstadsbladet en artikel om sin och andras forskning kring modersmål och inlärande.


Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, pedagogik, modersmål

Funderar du på att bli folkpartist?

Läs det här först.


Läs även andra bloggares åsikter om Folkpartiet, modersmål, pedagogik, minoritetsspråk, matematik, inlärning, kontraproduktiv, idioti,

Nej fan en kund

Min vårdcentral (Kvalita vårdcentral i Årsta) har ett så otroligt otrevligt bemötande av sina patienter i telefon. Man tas emot med en stor suck och får en ännu större suck på sig när man förklarar vad man vill (boka en läkartid), sen får man ett skeptiskt "Jaha, vad gäller saken?". När man framfört sitt ärende och de inser att de måste boka in en tid åt en så ska man helst ha en ledig vecka framför sig för om man inte kan komma den första tid de säger då är man en helt otroligt trasslig patient. Allt bör kunna avbokas om du nu nödvändigtvis måste träffa din läkare. Efter en om möjligt ännu större suck och ett irriterat "När kan du då?" fick jag i alla fall en tid.

Men i vanliga fall brukar jag ta ett blodprov för att kolla sköldkörtelvärdet först, och sen träffa läkaren dagen efter. Men tydligen måste jag träffa min läkare för att få en remiss för att ta blodprov. Ett märklig ordning, eftersom det inte går att säga något om min sköldkörtel förrän en dag efter att provet är taget, så skulle det vara någonting då måste jag boka in en andra läkartid under stora suckar. Om det är så hemskt jobbigt att behöva boka in en massa patienter är det en ganska dålig idé att komplicera systemet så att de tvingas att boka in fler tider...

De är säkert överbelastade och har usel arbetssituation, men det är ju inte patienternas fel.


Läs även andra bloggares åsikter om vårdcentral, patientkontakt, sköldkörtel, hypoteros

Enstatslösning?

Rebecka Bohlin skrev den 13 januari på Arbetarens ledarsida en läsvärd artikel där hon bland annat skrev att:

Vem tycker, egentligen, att det är förenligt med demokrati och jämlikhet att en viss etnisk folkgrupp har fullständig oinskränkt invandringsrätt till ett land, medan en annan etnisk grupp är lika utesluten från den? Per Gahrton tar i sin högintressanta bok Palestinas frihetskamp ett konkret exempel. Han själv, född i ett formalkristet svenskt hem, har enligt israelisk lag rätt att bli israelisk medborgare på grund av att hans mormorsmor var judinna. Jämför detta med att en palestinsk flykting, född i Haifa men fördriven därifrån 1948 (750 000 palestinier fördrevs i samband med Israels bildande), enligt samma lag är utestängd för evigt.

och, "eftersom det inte finns något sammanhängande landområde att bygga en palestinsk stat på":

Detta aktualiserar det alternativa, mindre kända, FN-förslaget från 1947: Att skapa en enda stat där judar och palestinier tillerkänns samma status och med en konstitution som garanterar alla minoriteter lika rättigheter, med en enda nationalitet för alla, oavsett etnisk eller religiös tillhörighet – judar såväl som palestinier. Det finns många argument som talar för en sådan lösning, om den växer fram inifrån och når ett brett stöd bland både israeler och palestinier. Allt fler palestinier har den senaste tiden uttalat sitt stöd för en sådan modell.

Arbetaren publicerade även en intressant intervju med FN:s speciella rapportör för de ockuperade områdena Richard Falk.


Läs även andra bloggares åsikter om Gaza, Israel, Palestina

Nejdå, jobba ska jag!

Nähej, nu blev det jobb ändå. Kanske en lärare som fick kräksjuka på väg till jobbet eller så... Eller kanske troligare en lärares barn... Jag får jobba ideellt i kväll.

Arbetsfri dag

08:16 och ingen har ringt från Lärarjouren, verkar bli en arbetsfri dag. Skönt (fast mindre roligt 25 februari, men det är ju så långt fram i tiden), då ska jag fixa lite annat som jag måste göra. Måste skriva ihop ett papper om läget för facklig aktiva i Kambodja. (Arbetsfri dag om "arbete" syftar på sådant man får betalt för alltså...)


Läs även andra bloggares åsikter om arbete, lärare, lön, Kambodja, facket

Nu går det att rösta

Jag hade länkat knasigt så det funkade ju inte att rösta. Nu ska det gå, länken i inlägget nedan är uppdaterad. Varje dag går det att rösta (fast det blir ett nytt dygn när det blir det någonstans i USA).

The Judas Bunch

Kom ihåg att rösta The Judas Bunch mot toppen på punkradiocasts Top40!

Här kan man lyssna på dem.

Jullov!

En tentaperiod är över och jag ska vara ledig ett tag framöver. Mycket välkommet!

PS. Länken nedan till vädjandebrevet funkar fortfarande, gå gärna in och skriv in ert namn om ni inte redan har gjort det.

Påverka utan ansträngning

Här finns ett vädjandebrev rörande tvångsvräkningar i Kambodja i allmänhet, det tar "ett klick på länken + den tid det tar för dig att skriva ditt namn och din hemort + ett klick till" - lång tid att vara med och påverka.

Min första dag som vikarie gick fint, det blev som en i sista minuten-inhoppad svensklärare för sjundeklassare. De var redan i full gång med att skriva noveller så jag höll mest koll på att de verkligen jobbade och inte surfade. Inga problem alltså, men jag var ändå otroligt sömning när dagen var slut.


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, tvångsvräkningar, lärare, vikarie

Välbehövlig vinterenergi

Har just promenerat runt Årstaviken och mina kinder och lår är härligt vinterröda och kalla (röda lår är kanske inte riktigt lika härligt som röda kinder, det får bli långkalsonger på min nästa vinterpromenad). Jag önskar att det fina vintervädret kunde hålla i sig vintern ut (till och med sista februari alltså) eller åtminstone till första advent. Men det ska visst bli mycket varmare mot slutet av nästa vecka verkar det som.

Jag har känt mig lite trött och håglös och less på sistone, men i fredags fick häva ur mig håglösheten i ord för en av mina bästa vänner som alltid ger mig bra energi bara genom sin blotta närvaro (trots att hon verkligen inte var full av energi och på topphumör). Och sen snöade tråkiga blöt-tunga höstnovember bort och nu känner jag mig plötsligt mycket mer fulltankad än för några dagar sedan. Och snart är det fullt av adventer och julkalender och ljus och lussebullar och glögg så det blir konstant påfyllning av bränsletanken ett tag. Fint det.

Glöm inte blixtaktionen nedan snälla. Det finns som sagt var mailadresser så det går att bara kopiera och klippa in mitt färdigskrivna brev i ett mail. Upptäckte alldeles nyss att Veckans Vädjande är det här fallet så i alla fall i dag går det att mycket enkelt bara skriva in namn och hemort och trycka på "skicka". Men skicka gärna egna mail också. Och snigelbrev om ni pallar.


Läs även andra bloggares åsikter om vinter, jul, november, Kambodja, mänskliga rättigheter

Beväpnade styrkor brände ner fattiga bybors hem.

Omkring 300 familjer tvångsvräktes från sina hem i Ta Ken, i Kampotprovinsen, den 17 - 18 november. Vräkningen utfördes av en styrka bestående av cirka 100 soldater, poliser och anställda från Forestry Administration beväpnade med AK47:or och handeldvapen. De brände ned 300 hus i byn och lämnade byborna hemlösa.

Mer information här.

Skicka vädjanden till Kambodjas ministrar, adresser (det finns även mailadresser) och instruktioner finns här.


Använd gärna mitt färdigskrivna brev:

Dear Minister,

It has come to my knowledge that 300 poor families from Anlong Krom village was forcibly evicted on the 17-18 November. I am very concerned at the eviction and the destruction of their homes, and urge You to immediately provide emergency relief, including adequate shelter, food, clean water and medical assistance.

I further call on You to proceed with concrete steps to ensure they receive adequate reparation, including adequate alternative accommodation and compensation, and urge You to undertake a full, effective and independent inquiry into the legality of the forced eviction and the violence by members of the mixed force, following which those responsible should be brought to justice.

I finally call on the authorities to end all forced evictions and declare and enforce a moratorium for all mass evictions until legislative and policy measures are in place to ensure that evictions are conducted only in full compliance with international human rights laws and standards.

As a party to the International Covenant on Economic, Social and Cultural Rights (ICESCR) and other international human rights treaties which prohibit forced eviction and related human rights violations, including the International Covenant on Civil and Political Rights (ICCPR), Cambodia has an obligation to stop forced evictions and to protect the population from forced evictions.

Respectfully and sincerely,

(Namn, adress)

Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, tvångsförflyttningar, tvångsvräkningar, mänskliga rättigheter

Fit for fight

Nog var jag fit for fight alltid... Med kanske lite väl mycket betoning på fight, det var länge sedan jag var så arg som i morse. Det tog en stund innan jag samlat mig och var närvarande, men det var nog bra att jag var på en superintensiv kurs hela dagen och inte i skolan, jag var så illa tvungen att se till att jag släppte allt annat och bara koncentrerade mig på all information vi stoppades upp med. Mycket givande var det, jag har lärt mig en massa om ledarskap och skola och värdegrunden och lektionsplanering. Men jag måste erkänna att jag ändå känner mig lite rädd vid tanken på att börja lärarvicka... Jag återkommer med rapport efter min första arbetsdag!

Annars hade jag en mycket trevlig kväll i går, det är svårt att tycka synd om sig själv när maken drar hem en kock som ställer sig vid spisen.


Läs även andra bloggares åsikter om ilska, alkohol, mat, vikarie, skola

Novemberynklig

Usch, jag har sovit alldeles för mycket för att det ska vara ok att känna sig så här trött och labil och grusig i ögonen...

Det blir echinacea och c-vitamin och mer sömn och så hoppas jag att jag är lite mer fit for fight i morgon, då ska jag på en kurs på Lärarjouren hela dagen. På förmiddagen är det en kurs i ledarskap och på eftermiddagen en "introduktion". Sen ska jag vara redo att kunna hoppa in och lära skolelever mellan 6 och 19 år matte och annat.

Nu ska jag gå och tycka synd om mig själv.

Månadens aktion...

...på Amnestys hemsida är i november ett fall i Kambodja. Två män sitter fängslade för mordet på en fackföreningsledare trots att de båda har starka alibin. Klicka här och skriv på ett vädjandebrev som kommer att skickas till Kambodjas premiärminister Hun Sen, det tar mindre än en minut!


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, Amnesty, rättssäkerhet

Ett bättre läge ändå

Att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge är ju kanske ett av de allra sämsta och felaktiga ordspråken, men det är i alla fall mindre jobbigt att vänta när man vet hur länge man måste vänta.

Det känns lättare nu, efter ett seriöst samtal med mina framtida barns far och en skön retreat i Norrbotten hos min bonus-granny Anna-Louise.

Lättare, fast det har inte gjort längtan mindre stark.


Läs även andra bloggares åsikter om barnlängtan, barn

Läget

Det känns lite jobbigt.

The National på hög volym och att böla en stund lugnar lite för stunden i alla fall.

Sambath - världens bästa vigselförrättare

Jag hade visst en bild. Det är han som dansar i mitten, han lämnade inte dansgolvet många sekunder i taget under kvällen och dansade lika lyckligt till kambodjanska klassiker som västerländska (till och med svenska) hits. En riktig partyhöjare!

Hej på er!

Sådärja, dags att uppdatera bloggen igen (jag har dock varit desto flitigare på kambodjabloggen).

Jag är hemma sedan ganska länge och har haft tillgång till fler bilder sedan i alla fall några veckor. Men det är faktiskt först nyss som jag tittade på dem, jag har haft fullt upp med att börja plugga igen, och med att ha förskräckligt mycket att plugga, och med att handskas med att hela tiden ligga lite efter. Men det funkar rätt fint ändå. Och efter 20 oktober (då jag har två tentor på en och samma dag, hua!) så tror jag att det blir lite lugnare.

Här är de utlovade fler bilderna från vårt fantastiska bröllop:

______________Våra trötta tårtfigurer.







_______________________Riskastning


Det var ju inte så många fler bilder förstås. Är det någon som var där som har foton på vår grymme vigselförrättare på dansgolvet? Jag har fått en del roliga filmer, men jag har inte lärt mig hur man lägger upp en egen film på youtube så jag kan inte visa dem här. Det kanske kommer...


Läs även andra bloggares åsikter om Kambodja, bröllop, youtube

Brollop i Kambodja - mitt eget den har gangen!

Det kanns valdigt bra att vara gift, och festen blev mycket lyckad. Har lite bilder fran i tisdags:

________________Vara tartfigurer hade blivit lite
________________trotta av varmen....







































Jag lagger upp fler bilder nar jag kommer hem och far tillgang till dem

I Kambodja!

Det kanns valdigt bra att vara tillbaka i Kambodja, trots att jag inte alls hade nagon langtan att lamna Sverige.

Det regnar inte mycket alls med tanke pa att det ar mitt i regnperioden. Phnom Penh har inte forandrats sarskilt mycket sedan jag var har sist for ett och ett halvt ar sedan. An har det inte byggts nagra skyskrapor, men vi har blivit visade var en ska byggas. Sjon Boeng Kak och invanarna och backpackerna daromkring ar fortfarande kvar, men enligt en bekant till mig som bor och jobbar dar sa har det redan installerats pumpar som ska tomma sjon, och rykten sager att tvangsforflyttningar kommer att satta igang efter valet 27 juli.

Jag har skrivit mer pa Kambodjabloggen for den som ar intresserad.

I morgon ska vi ga en kurs hos COMFREL (The Committee for free and fair elections in Cambodia) och lara oss bli valobservatorer.


Andra bloggar om: Kambodja,

Världens vackraste röst tolkar Waits

Jag har äntligen skaffat mig Scarlett Johanssons skiva med Tom Waits-covers, Anywhere I Lay My Head. Det ryktades om den här skivan i över ett år innan den äntligen blev klar och släpptes så det har funnits gott om tid att få skyhöga förväntningar på den.

Scarletts stora attraktionsvärde ligger för mig inte framför allt i hennes vackra leende och mjuka former utan i hennes fantastiska röst. Jag vet att det är fånigt att hävda att man upptäckte någons fantastiskhet före alla andra ("Jag var faktiskt kär i Leo lååångt före Titanic...."), men jag blev faktiskt förälskad i Scarletts röst långt före Lost in Translation, långt före hon prydde framsidan på varenda magasin. Det var rösten som gjorde att jag la märke till och kom ihåg skådespelaren den tillhörde.

Att föreställa sig att rösten är lika underbar när den sjungs, och att den sjunger Tom Waits-låtar, och att sedan gå och föreställa sig detta i över ett år...det säger ju sig självt att skivan inte hade särskilt stora chanser att kunna leva upp till mina enorma förväntningar. Första gången jag lyssnade på den blev jag väldigt besviken. Jag tyckte att det var för många elektroniska ljud som helt dolde rösten. Men det var mitt i natten och jag var tvungen att ta hänsyn till mina grannar. Skivan kräver högre volym, då kommer rösten fram. Och efter några varvs lyssnande så tycker jag riktigt bra om den, och den låt jag inte alls gillade först på grund av de elektroniska trummorna, I don't want to grow up, har blivit en av favoritlåtarna.

--

Det roliga med att googla bilder på Scarlett är att man hittar så många snygga fotografier, inte bara bilder från galor. Kolla här, här, här, här, här, här, här, och här.

När jag ändå är i farten så letar jag bilder på andra vackra människor. Två av världens genom tiderna vackraste kvinnor: Julie Christie, och Elizabeth Hurley. Och Rosario Dawson. Och visst finns det snygga män också. David, Stefan, Joe, Rami och Denzel till exempel. Jag gillar kvinnor med fylliga läppar och män med skäggstubb...

Jag har förresten varit hos frisören i dag och som vanligt gett dem fria händer och nu är jag rödhårig. Varannan gång jag går förbi spegeln ser det coolt ut och varannan gång ser jag ut som Eva Rydberg.

Nu ska jag gå och göra något vettigare med min tid.


Andra bloggar om: Scarlett Johansson, Anywhere I Lay My Head, röster, vackra människor, Tom Waits, rödhårig

Stoppa FRA!

Jag tror trots allt att tillräckligt många riksdagspolitiker är vettiga nog att rösta mot FRA-lagen så jag känner mig inte särskilt orolig. Men det är egentligen ganska oroväckande att lagförslaget har kommit upp, och att det inte avfärdades direkt.

På stoppafralagen.nu så finns det adresser och brevförslag om man vill försöka påverka politikerna att rösta nej.

Glimtar ur mitt liv X - För jag har tagit studenten!

Den 31 maj år 2000 tog jag studenten. När jag sprang ut ur skolan blev jag helt otroligt adrenalinhög och lycklig av livets alla möjligheter som låg framför mig.

Åtta år senare kan jag bara konstatera att lyckan var befogad. Livet blev efter studenten väldigt mycket bättre.

Jag tycker att det överhuvudtaget är otroligt mycket bättre att vara vuxen att än att vara barn. Jag blir nästan lite provocerad när folk romantiserar barndomen...har de glömt hur orolig man var för allt, och hur kasst självförtroende man hade, och hur elaka barn kan vara...? Jag tycker att jag haft en bra uppväxt och tror att jag var ett lyckligt barn för det mesta. Men som barn har man ju inte något annat val än att bara hänga med liksom, medan man som vuxen har möjlighet att skapa sitt eget liv. Valmöjligheter gör folk lyckliga. (Det visar en massa studier, hur mycket folk än tycker att de mår dåligt för att det finns för många valmöjligheter, och tänker att "åh så mycket lättare det skulle vara att vara fattig på Indiens landsbygd och bara behöva koncentrera sig på att få mat för dagen...". Att ha valmöjligheter och kunna bestämma hur man ska leva sitt liv är otroligt viktigt för självkänsla och välmående.)


Läs även andra bloggares åsikter om valmöjligheter, studenten, lycka

Studielägesrapport

Tre tentor på åtta dagar är nu avklarade och jag har betat av ytterligare en termin på min utbildning. Fint det. Nu blir det tre månaders pluggpaus (nästan), i kväll åker jag upp till landet, och i morgon ska jag börja byta lite brädor i fasaden och måla. Och nästa vecka kommer min syster äntligen hem!

Under några junikvällar tänkte jag fräscha upp min Khmer lite innan vi åker till Kambodja i juli, och i augusti ska jag lära mig Matlab (ett programmeringsspråk som jag måste kunna för att få ut min examen, och som jag skulle ha lärt mig för ett år sen, men det gick dåligt då….). Båda de här sakerna prioriterar jag långt högre än att skriva ihop en C-uppsats för att få en fil.kand. Jag prioriterar det tråkiga uppsatsskrivandet långt lägre än ytterligare en massa saker som jag inte kommer att hinna göra. Jag gav den några veckors chans i julas och fick den inte färdig och insåg hur fruktansvärt trist det är att sitta och traggla med vetenskaplig relevans hit och diskurs dit. Och ändå har den meritkåta karriäristen i mig svårt att släppa den där jäkla uppsatsen, ”det är bara att avsluta en liten uppsats så har du en fil.kand….”, den spjärnar emot beslutet att släppa uppsatsen helt. Den där karriäristen är ofta väldigt inflytelserik när jag tar beslut. Det är därför det är så många beslut jag tar som jag sedan inte följer eftersom den bekväma delen av mig som skiter totalt i meriter styr väldigt mycket mer över mitt handlande i praktiken. Som tur är, annars skulle jag må mycket sämre än vad jag gör.

Jag vet att det är en massa saker jag hellre gör i sommar än att skriva ihop en uppsats, jag vet att det är väldigt liten sannolikhet att jag skulle få ihop en uppsats i sommar om jag bestämde mig för att få det, och jag skulle självklart må bättre av att ta beslutet att skita i den och slänga alla papper som ligger i en irriterande hög i vardagsrummet än att ha en naggande känsla i bakhuvudet att ”jag har ju tänkt ta tag i det här ganska snart….”. Det finns inga bra argument för att inte skita i uppsatsen. (I skrivande stund har jag en mycket övertygande röst i huvudet som insisterar på att jag ju kan titta på uppsatsen en helg bara, se hur det känns….det går kanske rätt fort att få ihop det sista…)

Så. Det blir ingen C-uppsats för min del, ingen dubbelexamen. Jag tror ändå inte att jag skulle ha särskilgt stor nytta av den. (Håll käften nu, jag tycker inte om dig, du skiter i hur jag mår, du vill bara visa upp fina papper för lika karriärkåta vänner som jag inte ens har. Du kan gå nu. Hejdå.)

--

Papper har nu blivit förflyttade från en irriterande hög i vardagsrummet till en papperspåse i hallen. Jag fick lite ont i magen av att slänga mina nedklottrade kommentarer och stoppade mig flera gånger och funderade på om jag ändå inte borde lägga alla papper i en låda utifall att jag om ett år eller så skulle ha lust att skriva klart den i alla fall. Men nu när alla papper ligger i pappersinsamlingen så är magkänslan bara lättnad. Nu ska jag bara skriva ett mail till min handledare som har fått jobba i onödan sen kan jag lämna den helt bakom mig.

Lättnad!

Tvåa i tabellen!

2-0 mot Malmö på Råsunda. Vilken perfekt avslutning på den här fina 25-gradiga sommarhelgen.

I går var jag och mamma på Zeta och njöt av värmen och blommorna och fyllde bilen med jord och växter och nu längtar jag bara till på torsdag då jag är på landet igen och ska sätta potatis och så lite grönsaker. Jag som aldrig riktigt gillat trädgårdsarbete känner mig plötsligt som värsta trädgårdsmästaren...

Andra bloggar om: allsvenskan, AIK, sommar, trädgård

Vårhög

Jag var bara borta från stan i fyra dagar, och när jag kommer tillbaka har vårknopparna förvandlats till försommargrönska och häggen blommar. Även några mil norrut var det varm och vacker vår. Jag hade egentligen mest tänkt klippa gräset och sen plugga - tentorna närmar sig. Men det var alldeles för vackert väder och en alldeles för bra årstid för trädgårdsarbete för att det skulle kännas logiskt och rimligt att prioritera mina studier. När jag stolt tittade på vår vackra trädgård innan jag åkte därifrån så kändes det heller inte som att jag hade felprioriterat.

Det är svårt att hålla sig inne när det är så fantastiskt ute. Jag hittar på ursäkter för att gå ut igen. Visst var det något jag glömde köpa på väg hem? Kommer inte på vad, men det är bäst jag går bort till affären. Och jag går ut och snortar våren som direkt går ut i mitt blodomlopp och jag är stark och bäst och oslagbar. Och groteskt lycklig.


Andra bloggar om: vår, försommar

Sverige tvångsavvisar mot FN:s rekommendationer!

Migrationsverket bedömmer att det inte alls är någon risk att Jamil Burhan (som jag skrev om i februari) kommer att torteras om han utvisas till Eritrea, trots att FN:s flyktingorgan UNHCR och Amnesty menar att det är en felaktig bedömning. Enligt Burhans juridiska ombud är hans resedokument från eritreanska ambassaden nu klara. Han riskerar att utvisas inom de närmaste dagarna.

Amnesty vädjar nu till den svenska myndigheterna att följa FN:s rekommendationer att inte tvångsavvisa någon asylsökande till Eritrea.

Skicka ett brev till migrationsminister Tobias Billström och länspolismästare Carin Götblad och begär att avvisningen av Jamil Burhan ska stoppas!

Jag har lagt in ett färdigskrivet brev som kommentar till det här inlägget. Klipp, klistra, sätt dit ditt namn och skicka till Carin Götblad på polismyndigheten och Tobias Billström på justitiedepartementet. Adresser finns här.


Andra bloggar om: Eritrea, mänskliga rättigheter, tvångsavvisningar, Jamil Burhan, migrationsverket

Glimtar ur mitt liv IX - Leversjuk

(Fortsättning på Glimtar ur mitt liv VII)

Den 11 april 2005 kom en grupp läkarkandidater in i mitt rum på Akademiska sjukhusets infektionsavdelning. De samlades runt min säng tittade på mig medan deras lärare/guide förklarade vad de tittade på. "Här har vi alltså ett fall av hepatit. Ser ni att hennes gula hud faktiskt inte ser så sjuklig ut, utan snarare nästan lite gulbrunt solbränd". Och kandidaterna nickade medan de studerade min hud som var full av bajsfärgämne.

Den 10 april förflyttades jag till infektionskliniken och fick ett eget rum. Infektionsläkarna muttrade lite över att jag inte hade skickats hit direkt från akuten när mina värden så tydligt pekade på en infektion i levern. Jag hade också gulnat lite mer sedan jag lades in. De misstänkte hepatit E, en hepatitform som smittar fekaloralt (hej du har ätit bajs) liksom hepatit A, men som det ännu inte finns något vaccin mot. En enda svensk hade tidigare insjuknat i hepatit E, även hon hade legat på Akademiska, ett halvår tidigare. Lite google-arbete av David kom fram till att hon hade åkt in akut och blivit tvungen att genomgå en levertransplantation. För det mesta ska dock sjukdomen vara godartad. Jag fick inte lämna mitt rum, men däremot ta emot besökare närsomhelst på dygnet. David satt hos mig större delen av dagarna. Jag fick äta, vilket kändes helt fantastiskt efter dygnet med dropp. Och alla sjuksystrar och läkare var jättetrevliga. Mina levervärden (ASAT och ALAT) fortsatte stiga, men jag fick reda på att det var väntat och att de borde gå ner igen om några dagar. Men så länge de steg ville de att jag skulle ligga kvar på sjukhuset för att så snabbt som möjligt kunna upptäcka ett eventuellt behov av en ny lever. För tjejen före mig hade det visst varit på väg att skita sig.

Jag hade aptit och mådde rätt bra så det kändes konstigt att bara ligga still hela dagarna. Men när jag blev helt slut av en kortare promenad på balkongen insåg jag att jag nog ändå var ganska sjuk. Min syster ringde från Indien och lät som att hon trodde att jag var döende - mamma hade först skickat ett mycket kort e-mail i all hast, och sen ett längre lugnande, men det senare hade skickats till fel adress... En läkare förklarade att mitt bajs var vitt eftersom de färgämnen som brukar vara där i stället var ute i min kropp, därav den gula hudfärgen.

Den 12 april bekräftades det att det var hepatit E jag led av. Den 14 april vände äntligen mina levervärden och jag skrevs ut. Med order om att inte laga mat åt folk och att tvätta händerna och toaletten med alcogel efter varje användning. En gång i veckan skulle jag återkomma för att ta blodprov. Innan värdena var tillbaka till det normala så fick jag inte dricka den minsta droppe alkohol eller äta paracetamol.

Den 20 maj fick jag beskedet att min lever hade återhämtat sig och att jag var fullt frisk. Vilket firades med öl i Norrköping. Det tog dock betydligt längre än så innan mitt psyke hade återhämtat sig.


Andra bloggar om: hepatit, sjukhus, lever,

Glimtar ur mitt liv VIII - Jag ska inte bli skådespelare när jag blir stor

För fem år sedan på dagen hade en tanke som legat och växt i mitt huvud helt mognat och slog i blom: Jag vill inte jobba som skådespelare. Den fantastiska känslan att stå på scen när allt klaffar och det känns som att man är sin karaktär ut i fingerspetsarna och samspelet mellan skådespelarna är perfekt, spelet är övertygande verkligt; Den fantastiska känslan, och den kick jag får av den, väger inte upp nackdelarna.

Den 10 april 2003 8:30 var det upprop på Malmö Teaterhögskola inför dagens antagningsprov. 10:40 var det min tur. Det gick bra tyckte jag. Sen satt vi och pratade några stycken och gick och åt falafel i väntan på att listan på de som hade gått vidare till eftermiddagens andra provomgång skulle komma upp. Halv två kom listan upp. Jag (och de flesta med mig) kom inte vidare. Och då, när alla runt mig blev helt förtvivlade, och en tjej som sökte för sjätte året i rad sa "Ge aldrig upp!!", kände jag plötsligt att jag inte brydde mig. Att jag faktiskt inte ville komma in. Även om man lyckas komma in på någon av de mest väl ansedda skådespelarutbildningarna så är det svårt att få jobb sen, många skådisar jobbar med annat mellan rollerna. Och även om man lyckas få fast jobb, eller blir en såpass erkänd frilansare så att man inte har några problem att få roller, så är det dåligt betalt för mycket psykiskt slit och obekväm arbetstid.

Jag hade jobbat mycket kvällar och helger som personlig assistent ett år tidigare och insett att jag verkligen tycker att obekväm arbetstid är obekväm. Och jag hade det senaste året blivit såpass klätterbiten att jag insett att jag vill ha tid för mycket på min fritid.

Jag insåg att jag inte ville att mitt jobb skulle vara mitt liv. Och det var helt otroligt skönt att inse det. Om man brinner för konsten så tycker jag att man ska satsa på den. Men jag blev väldigt lättad av att inse att jag faktiskt inte gör det.

Drygt två år senare insåg jag dessutom att jag är road av en branch där jag har mycket fina utsikter att få ett välbetalt jobb med bekväm arbetstid. Ännu skönare. Jag skulle inte trivas med ett jobb som bara är ett jobb för att få in pengar, det insåg jag tidigt som brevbärare, jag behöver lite mer stimulans för att inte bli less och må dåligt och känna mig stressad av tristessen. Men jag vill ha ett bekvämt jobb. Stimulerande och intressant, men inte intressantare än resten av mitt liv. Och bekvämt. Det ska gå att sköta dagtid måndag till fredag och ta absolut max 40 timmar i veckan. Jag siktar på mindre. Och jag siktar inte på att bli chef. Jag är varken konstnär eller karriärist. Inte på arbetstid i alla fall.


Andra bloggar om: teater, skådespelare, karriär, utbildning, yrke

Ja, nej.

Jag läste en artikel om Livsmedelsverkets rekommendationer om alkoholintag till ammande mammor. Tyckte att de här svaren från Annika Sohlström var roligt inkonsekventa:

På Livsmedelsverket medger man att rekommendationerna inte enbart bygger på hur mycket alkohol som finns i bröstmjölken.
– Det handlar ju också om att omdömet förändras när man dricker alkohol, säger Annika Sohlström.

Men borde då inte dessa rekommendationer ges till även pappan som inte nämns alls i rekommendationerna?

– Ja, självklart gäller det båda föräldrarna men vi anser att det inte ligger inom vårt ansvarsområde att ge moraliska råd till föräldrar, det får barnhälsovården göra.

Ska de ge moraliska råd eller inte?

Andra bloggar om: livsmedelsverket, amning

Glimtar ur mitt liv VII - På dårhemmet

Den 9 april 2005 hasade jag runt på Akademiska sjukhuset i Uppsala, framåtböjd eftersom smärtan kring solar plexus gjorde att jag inte kunde sträcka på mig, iklädd en stor vit sjukhusrock och dragandes på en droppställning. En läkare gjorde en ultraljudsundersökning för att se om jag hade gallsten, men han lyckades inte hitta gallan. David hyrde Gökboet som vi tittade på i kirurgavdelningens allrum och jag kände mig som om jag satt på ett dårhem.

I slutet av mars, ett par veckor efter att jag hade kommit hem från Indien började jag må illa då och då och fick ett tryck över magmunnen. Det började dessutom klia något hemskt på hela kroppen, men det kopplade jag först senare ihop med magproblemen. Jag ringde sjukvårdsupplysningen som sa magkatarr gång på gång och jag åt starkare och starkare halsbrännemediciner utan att känna att de gav någon effekt alls. Jag nämnde Indienresan, men enligt dem så hade jag varit hemma för länge för att det skulle kunna vara något därifrån, det skulle ha brytit ut tidigare. Den 31 mars när jag var och klättrade kände jag mig otroligt svag och senare på kvällen blev jag mycket illamående. Den 1 april var jag tvungen att äta väldigt långsamt för att lyckas få i mig något. Natten mellan den 4 och 5 april vaknade jag med "ett svart sugande hål i magen". Jag kommenterade också i 10-årsdagboken att jag kände mig ovanligt labil känslomässigt. Den 6 april gick jag en promenad och kände mig som en gammal tant när jag behövde stanna och vila flera gånger och gick långsamt. Ett hårt tryck över solar plexus gjorde det svårt att ta djupa andetag.

På kvällen den 7 april tyckte David att mina ögon såg lite gula ut. Den 8 april åt jag lunch med några kursare som alla kommenterade mina gula ögon. Jag cyklade till närmaste vårdcentral där de bad mig sitta ner och vänta för att 30 minuter senare skicka iväg mig eftersom de trots att de först trodde det faktiskt inte kunde ta emot någon som inte stod skriven där. På vårdcentralen i Flogsta där jag stod skriven hävdade de att jag inte stod skriven eftersom de inte hade uppdaterat sitt system mot folkbokföringen sen jag flyttade dit. De var dessutom väldigt otrevliga och tittade på mig som att det var lika konstigt att gå till en vårdcentral när man mår dåligt som att fråga efter kryddor i en skivaffär. Jag var trött och svag och hade ingen ork att bli arg, utan kände mig bara otroligt hjälplös. Hemma ringde jag sjukvårdsupplysningen som sa åt mig att åka in på akuten och att de trodde att jag hade hepatit (och jag svor över vaccinationsläkaren som hävdade att jag inte behövde vaccinera mig mot hepatit B om jag inte skulle knulla runt eller jobba inom sjukvården). På Akademiska sjukhusets akutmottagning fick jag sitta några timmar i väntrummet innan jag fick lämna diverse prover och ligga och vänta i ett rum. Någon läkare bestämde att det troligtvis var gallsten och bestämde att jag inte fick äta (inför en operation), en annan läkare skrämde vettet ur mig genom att stirra på mig som att jag var dödssjuk, säga "ja...fast, det ser inte ut som gallsten på fekalproverna...." och backa ut ur rummet med sin stirriga blick fäst på mig. De kopplade i alla fall in dropp och la in mig på kirurgavdelningen, körde hem en skärrad David och lämnade en skärrad mig i en sal med två till patienter.

På natten vaknade jag och gick på toaletten med min droppställning i sällskap och kände mig yr och illamående. Jag kände mig ännu mer svimfärdig när jag upptäckte att det var blod i halva droppslangen. I mitt förvirrade tillstånd blev jag stressad över att jag inte hade min mobil eftersom jag ville skicka ett sms till David eller till min farmor och kolla om de trodde att det var ok. Kom en liten stund senare på att jag kunde ringa på en sjuksyster. Det visade sig att det bara var slut på dropp.

Senare den 9 april fick jag göra ett andra ultraljud för en utländsk specialistläkare som konstaterade att det inte var gallsten.

Fortsättning.


Andra bloggar om: sjukhus, gallsten, dropp, vårdcentraler, gökboet

Kate Nash!

Efter en alldeles för lång paus efter förbandet Mistery Jets kommer hon äntligen ut på scen. Med håret slarvigt uppsatt i en lös hästsvans och iklädd en gigantisk Mistery Jets-T-shirt sätter sig Kate Nash bakom pianot och är helt bedårande vacker i sin enkelhet.


En stund senare sitter hon och sjunger med sin fantastiska röst som gör mig knäsvag samtidigt som hon aggressivt spelar piano och studsar upp och ner på stolen. Utan något intränat (vad det verkar) showande och mellansnack är hon ändå otroligt publikfriande. Hennes minspel och skratt och liksom subtila flirtande med publiken gör att det känns som att hon skulle säga ungefär samma saker och uppföra sig på samma sätt om man var en nära vän och att vi satt på tu man hand på ett fik, eller kanske hemma hos någon av oss, uppkrupna i soffan. Det är deras sista spelning på den här turnén så de behöver inte bry sig om morgondagen utan kan flippa ur och bli galna på scen säger hon.

Några låtar senare kliver hon bort från pianot och byter den mot en gitarr, och bandet bantas ner till en enda basist en stund.


I hate seagulls börjar med en lista på saker Nash hatar och glider över till en vacker kärleksförklaring som får mina (visserligen lättrörda) ögon att tåras, innan listan på allt hon gillar hos den hon sjunger om glider över till en lista på annat hon gillar, som till exempel att plocka jordgubbar. Några låtar senare är hon tillbaka bakom pianot och i en up-tempo version av Mariella består plötsligt större delen av bandet av trummisar. Hela konserten avslutas med ett lekfullt fjantande när två fulla medlemmar från Mistery Jets kommer in på scen och alla jammar loss i The Supremes-klassikern Stop! In The Name Of Love.

Intervju med Kate Nash.


Andra bloggar om: Kate Nash,

Skärpt diskrimineringslag!

På alla hjärtans dag la Bara Bröst-arna upp ett mycket tänkvärt blogginlägg om varför Sverige behöver en skärpt diskrimineringlag. Läs! Så mycket bättre sätt att få bukt med problemen med sexualisering av kvinnokroppen än att börja censurera bort "sexistiska" (läs nakna) reklamer...

På namninsamling.se kan man skriva på en lista om man vill att bara bröst ska tillåtas på badhus (bara kvinnobröst alltså, bara mansbröst är redan tillåtna). Plagierat från den sidan: "Att kvinnor tvingas ha bikiniöverdel när de badar på badhus är ett konkret exempel på en situation där kvinnor fortfarande har en rättighet mindre än män och där kvinnan betraktas som ett sexobjekt i en ickesexuell situation. "

Vår! - lika fantastiskt varje år...

När en liten promenad till ICA och tillbaka får mig att känna mig helt fantastiskt lycklig - då är det vår.

Jag älskar det här landet. Jag älskar att det är tillräckligt kallt för att man ska bli hög av solen. Jag älskar att saker funkar, att tågen går då de ska, att luften är ren, att främmande människor lämnar mig ifred, att bostäder har så hög standard, att ICA har börjat tillverka krav- och rättvisemärkt havregrädde, att man kan dricka kranvattnet. Jag älskar Stockholm för alla caféer och barer, trottoarerna, parkerna, Friskis&Svettis, Chicago. Jag är så glad att min syster snart kommer hit, kommer hem. Och jag är glad att jag åkte och hälsade på henne.

Glimtar ur mitt liv VI - Världens bästa bussresa

Den 8 mars 2004 spenderade jag många timmar på en välfylld buss i norra Laos. Halva mitt ressällskap fick sitta på rissäckar i mittgången. Asiatisk pop spelades på högsta volym varvat med västerländska 80-talshits av Bon Jovi, Michael Jackson, Bryan Adams och Europe. Tvärsöver mittgången från där jag satt (på andra sidan om Karl som satt på en rissäck) satt en man och spydde med fem minuters mellanrum. Han hade nog förutsett detta för han hade med sig ett fantastiskt stort lager små plastpåsar som med fem minuters mellanrum slängdes ut genom fönstret. Men fem minuter gånger många timmar knäckte dock det fantastiskt stora lagret ("It's the final countdown...") och efter ett tag var det gemensamt projekt för alla på bussen att - lätt panikslaget - leta igenom sina väskor efter påsar ("Everything I do..."). Alla påsar som gick att tömma på sitt innehåll skickades tomma till mannen bredvid Karl ("...I do it for you"). Det inger en något surrealistisk känsla att sitta i en liten trång buss på en skumpig färd på vindlande vägar med en konstant spyende bussgranne och the final countdown som soundtrack.

När vi äntligen lämnade bussen i den lilla staden Luang Nam Tha, letade vi upp ett guesthouse, tog en varm dusch, åt middag och satte oss sen och pratade och spelade backgammon i ett av våra rum tills en kvinna kom och knackade på dörren strax efter tio och med skärrad röst sa: "It's time to go to bed now. Please, go to bed. Please." Och nej, jag har ingen förklaring till den händelsen. Vi funderade på om det fanns någon slags lag att hostelgäster måste ha gått och lagt sig vid 10...

Glimtar ur mitt liv V - Naken och smutsig i ett främmande land

Den 1 mars 2005 låg jag naken insmetad i en tjock svart olja på en brits i Varanasi i Indien. Här finns resten av historien.

På fredag ska jag till Indien igen. Lite märkligt att föreställa sig att jag är i Indien om en vecka. Det ska bli skönt att komma bort lite, och få lite sol och värme. Och framförallt ser jag otroligt mycket fram emot att få träffa min syster!


Andra bloggar om: Indien, massage

Sverige bryter mot de mänskliga rättigheterna!

Jamil Burhan, 24 år gammal, kom till Sverige i augusti 2002. Hans ansökan om asyl avslogs av migrationsverket och han ska nu avvisas till Eritrea. Burhan är av eritreansk ursprung men hans nationalitet och medborgarskap är oviss. Han är uppvuxen i Saudiarabien där hans familj bor, men han har inte rätt att resa in i Saudiarabien och kan således inte utvisas dit. Enligt utlänningsnämnden så har Jamil Burhan uppgett att han aldrig har varit i Eritrea, och att han därför "inte bör vara av intresse" för eritreanska myndigheter.

I Eritrea betraktas det som landsförräderi att söka asyl i ett annat land och Jamil Burhan riskerar att frihetsberövas utan rättegång eller åtal och att bli utsatt för tortyr. Juristen Madelaine Seidlitz som är ansvarig för flykting och migrationsfrågor på Amnesty säger att "Vi ser mycket allvarligt på att Sverige ignorerar denna klara risk".

FN:s flyktingkommissariat, UNHCR, råder stater att "avstå från alla tvångsavvisningar av avvisade asylsökanden till Eritrea och i stället bevilja dem kompletterande former av skydd". ("...refrain from all forced returns of rejected asylum-seekers to Eritrea and grant them complementary forms of protection instead".)

I går utfärdade Amnesty en blixtaktion. Skriv till migrationsminister Tobias Billström, och migrationsverkets generaldirektör Dan Eliasson. Yrka på att Jamil Burhan inte ska avvisas till Eritrea eftersom det skulle försätta honom i stor risk att utsättas för tortyr. Påminn dem om deras skyldigheter under Konventionen mot tortyr, och andra internationella fördrag, att inte utvisa någon till länder där de riskerar att utsättas för tortyr. Uppmana dem att visa ett kraftfullt offentligt engagemang att respektera UNCHR:s riktlinjer mot tvångsavvisningar av avvisade eritreanska asylsökanden, vilka grundas i de allvarliga och systematiska övergrepp av mänskliga rättigheter i Eritrea.


Andra bloggar om: Eritrea, mänskliga rättigheter, tvångsavvisningar, Jamil Burhan, migrationsverket

Glimtar ur mitt liv IV - Igenkänd och kysst

Den 6 februari 1999 kysstes jag för första gången. Vilket fick mig att ifrågasätta mitt tidigare beslut att inte hångla med någon som bara var ett hångel, jag tror att jag hade mått ganska bra av att hångla runt lite. (Jag vet i och för sig inte hur mycket ett beslut det där beslutet var, kan hända var det snarare något jag intalade mig själv att jag hade beslutat för att slippa känna mig som en loser.)

I alla fall; efter att, på en fest i januari 1999, ha blivit igenkänd av en kille som jag hade träffat som hastigast sommaren 1998, skaffade jag fram hans telefonnummer, ringde upp honom (han visste inte vem jag var och var förkyld och lät väl måttligt intresserad när jag ringde, men ringde faktiskt upp några dagar senare), gick på dejt, på fest och var plötsligt någons flickvän.

Några månader senar tyckte jag väl fortfarande att mina ben och bröst var fula, men jag hade i alla fall fattat att mitt attraktionsvärde inte stod och föll med utseendet på några kroppsdelar.


Andra bloggar om: hångel, kyssar, tonår, dejt

Längtan

Jag längtar till Kambodja nästan lika mycket som jag längtar efter min syster. Men bara nästan.